Vi är inte mycket för julpynt i det här hemmet, i alla fall inte Lisa och jag. Vi är kanske inte så mycket för julen över huvud taget. Med Molly är det dock annorlunda, hon vill att det ska kännas att det är jul hemma och hon var inte alls nöjd med den mistel som vi hängde upp förra året som enda julprydnad. Den hänger fortfarande kvar och är därmed aktuell igen, om än något medfaren, men Molly tyckte att det var futtigt, skruttigt och dåligt.

Nu har vi ansträngt oss lite, blivit mjuka och veknat. Alldeles nyss reste vi en plastgran och hängde upp några julslingor som får göra misteln sällskap. Och i morgon när fisen vaknar hoppas vi att hon ska känna en viss julefrid i sitt vanligen ganska arga morgonsinne.

Den uppenbara nackdelen är att vi genom detta kanske kommer att forma Korvasson till en person som också kommer att ställa en massa krav till julen.