Den mest omedelbara fördelen med att umgås med barn är att man får en ursäkt att genomföra projekt som man annars skulle kunna anklagas vara för gammal för. Men sanningen är den att det finns ingen övre åldersgräns för ett ordentligt bajskorvsskämt.

När de renoverade i Lisas lägenhet flyttade vi över till min mittemot. Den var lite mindre, men väldigt mysig. I anslutning till köket låg ett litet matrum, som de flesta som bor i så kallade 1,5or använder som sovrum, så även jag. Där fick Molly sova och Lisa och jag sov på en madrass i vardagsrummet. Det var fina veckor och Molly trivdes som fisken i vattnet när alla bodde så nära inpå varandra. En dag när Lisa var på jobbet fick Molly och jag den fantastiska idén att vi skulle baka en bajskorv.

Om man blandar mycket chokladpuddingspulver med lite vatten så kan man tillverka den mest perfekta bajskorv man kan tänka sig. Har man en riktigt mättad lösning så kan man få till små sprickor i korven, som att den har legat och torkat till sig lite. Efter mycket dividerande om var vi skulle placera bajskorven kom vi på att den naturligtvis skulle placeras i kattlådan. Och så skulle den vara väldigt stor så att Lisa skulle reagera över hur i helvete katten hade kunnat klämma ut den. Kattlådan stod precis innanför hallen, så att den var det första man fick syn på när man kom in.

När vi var klara höll vi nästan andan i väntan på att Lisa skulle komma hem. ”Å jävlar, har ni sett den där!?” utbrast hon när hon kom innanför dörren och fick syn på korven. Fascinerande nog tycktes hon acceptera att den kom från katten. Den var verkligen alldeles för stor. En riktigt rejäl bajskorv, även med en människas mått. Vi var inte helt och hållet nöjda med reaktionen så jag var tvungen att plocka upp den ur lådan och ta en tugga i den, varpå lisa ropade: ”VAD GÖR DU!??”.

Då tittade Molly, som höll på att spricka, på mig med en lycklig min som sa: ”Nu är vi hemma”.