Det som fick mig att träda fram just igår var att jag var på väg att skriva ett inlägg om att vi måste skaffa räcken åt Korvasson, vars motoriska framsteg galopperar. Men vad ska man med skyddsräcken till om man inte har en trappa? Ni förstår, snärjd i mina egna lögner förstod jag att jag hade nått en återvändsgränd.

Korvas har i alla fall aldrig rört sig så mycket som nu. Hon fulkryper visserligen fortfarande, men i en allt snabbare takt. Hon liksom går sittande och rör sig så mycket att hon har röda märken på vaderna, en mild variant av skavsår, efter den friktion som uppstår vid fulkrypningen. Och om än motvilligt, så står hon kvar en stund om man ställer henne mot soffan eller något bord. Alltså är det inom en inte alltför avlägsen framtid vi måste skaffa skyddsräcken till trappan. Vi har redan ett (omonterat) till övervåningen, men där nere blir det knepigare. Vi behöver någon sorts dragspelsvariant som man kan vika ihop och sedan svänga upp i linje med trappräcket. Jag har en vän som har precis en sådan, men varken han eller jag vet var de kan köpas. Det ser inte bättre ut än att jag får bygga den själv.

Men det är en helt annan tillvaro nu. Tidigare har man kunnat vara trygg i att hon sitter där hon sitter, men nu vänder man sig om och så sitter hon plötsligt under köksbordet och mumsar på någon gammal matrest. Men gammal mat är också mat.

Och mat är bra.

Jag har vid fyra tillfällen ljugit i Korvasbloggen. Det har suttit som en tagg i mitt samvete och innan jag spricker måste jag få berätta hur det egentligen förhåller sig, i de fall där jag har vridit på sanningen. Nu är jag redo.

1)      I mitt livs första inlägg ”Introduktion”, inledde jag med ett citat av min mormor. I själva verket minns jag inte vem det var som sa så, men det var inte hon. Jag tyckte bara att det lät bättre om det var min mormor istället för någon jag inte minns. 

      Mormor kommenterade visserligen också namnet Korvas, men jag tror att hon sa någonting i stil med: ”Korvas! Vad är det för ett namn!?”.

2)      I inlägget ”Du, jag måste kräkas lite, hinner jag det”, skriver jag ”jag kommer ut…”, men hade från början skrivit ”jag kommer ner…”. Jag skrev om det, därför att jag inte ville att mina läsare skulle få en skev bild av vem jag är. Jag ville inte avslöja att det finns en trappa i mitt hem. Vi bor i en stor etagelägenhet i Vasastan och folk skulle ju kunna tro att vi är rika som troll och det är vi sannerligen inte. Lisa och jag hade varsin hyresrätt när vi träffades och dem lyckades vi byta mot en stor, fantastisk lägenhet, med låg hyra.

3)      Den tredje lögnen är en upprepning av den andra. Här måste jag också inflika att det kan röra sig om fler upprepade lögner om mitt boende, som jag inte har tänkt på. Och jag har även censurerat bilder där trappan har varit synlig.

4)      Slutligen var det en Te jag drack på café Ritorno i inlägget ”onormalt normal” och inte en kaffe. Jag dricker väldigt, väldigt sällan te och kopplar starkt ihop min person med en kaffeälskares, därför ljög jag.

Förlåt, hata mig inte.