För några veckor sedan fick vi ärva ett par kassar med gamla barnkläder. Vissa av kläderna har gått runt i släkten och bland annat fanns där en röd liten kofta som både min syster och jag hade när vi var små. I en av kassarna fanns också ett jättesött litet rosa linne.

Det har slagit mig många gånger att jag inte brukar tänka på Korvas som bärare av något speciellt kön. Det spelar liksom ingen roll, hon är en liten bebis och en liten person och det är inte mer med det. Men när Lisa för några dagar sedan hade klätt henne i det rosa lilla linnet var det plötsligt en näpen liten flicka som satt framför mig, och jag såg på henne med andra ögon. Hela mitt förnuft sa att det var samma bebis som dagen innan och dagen innan dess, men någonting djupt rotat sa någonting annat. Jag är säker på att jag bar Korvas med mjukare händer den dagen, extra mån om hennes skörhet.

Tusen gånger har jag svurit åt filmer där någon muskelknutte till man öppnar en burk åt sin hjälplösa kvinna. ”Låt henne öppna den själv för i helvete!”, ropar jag. Men någonstans sätter det sig ändå, vare sig man vill eller inte. Och även om jag intellektuellt sett vet att det är löjligt blir jag ändå mer imponerad när en tjej är bra på att bygga än när en kille är det. Och jag märker så väl att många tycker att det är extra fint och speciellt, nästan gulligt, när jag är med Korvasson, men inte när Lisa är det. Vi är barn av vår tid och måste vara på vår vakt. För hur fritänkande vi än anser oss vara så finns det tusen handlingar man gör av gammal vana och de gamla vanorna är inte fria. Därför känns det oerhört viktigt att kontrollera de handlingar man faktiskt är medveten om.

Visst, i färgläran är rosa en färg som vilken som helst. Men i det verkliga livet är det en färg med en historia och en färg förknippad med ett beteende och en roll. Det är klart att man i viss mån fortsätter att konservera betydelsen av rosa, genom att aktivt välja bort den också, men inte i samma grad. Och så länge Korvassons egen farsa behandlar henne annorlunda, för att hon bär ett rosa linne, så är en färg inte bara en färg.

Hur är det egentligen meningen att man ska kissa med sitt barn när man är ute på stan?  Det är aldrig någon som pratar om det, men det är inte alltid en helt enkel sak. Om det finns ett skötbord nära toaletten underlättar det avsevärt. Då kan man både stå och sitta och ha full kontroll. Nu finns det väldigt sällan skötbord på herrarnas. På Planet fitness, där Korvas och jag går på babysim, har vi många gånger ställts inför det här problemet och där finns det i alla fall inget skötbord. Jag tänker fördomsfullt att det gör det nog på damernas, men det har jag ingen aning om. Kanske tänker de att på ett sportcenter har man inte med sig bebisar punkt. Eller så tänker de att bara kvinnor har med sig bebisar. Eller så tänker de inte alls.

Som jag ser det finns det då tre alternativ. Antingen lägger man barnet på golvet, sitter med barnet i knät eller står. Problemet med att sitta är att man måste hasa av sig brallorna med en hand. Det slår mig att detta är någonting som mammor på toaletter utan skötbord måste genomgå. Vill man veta hur mammor kissar får man dock vända sig till en annan blogg. Av flera anledningar vill man inte gärna lägga ner barnet på golvet på en offentlig toalett (i alla fall inte på herrarnas) och då återstår bara ett alternativ.  

När man står och kissar får man hålla sitt barn i ena armen, likt en festivaldeltagare som kissar i buskarna med en öl i handen. Den stora skillnaden är att ölen inte sprattlar och att själva greppet är något annorlunda. Greppet om ölen kontra bebisen alltså. Öppnandet av knapp och gylf får man klara med en hand och sedan skymd, av en förhoppningsvis medgörlig bebis, kan man göra sin business.  Efter det får man, så noga det går, tvätta sin hand med samma hand.

Om det finns någon utformad plan, ett standardsätt för hur man ska gå tillväga, så har det gått mig obemärkt förbi.

Hur pappor gör 2:an (bajsar), är ett helt annat kapitel. Det innefattar fler moment och det är inte ett ämne som korvasbloggen har för avsikt att behandla.