I förrgår gick vi på festivalen ”en ljummen i gräset”, Lisa, Molly och jag. Det är sorgligt, men vi har inte gjort en enda grej med Molly utan att Korvas har varit med, sedan hon föddes. Sedan Korvas föddes menar jag då, men det är väl uppenbart. Det har inte riktigt funnits tillfällen, men nu har vi Sverker som inneboende, så han tog barnpasset. Visserligen gick vi efter att korvas hade somnat, men han fick i uppdrag att vaka över bebisradion.

Mollys grundinställning är att hon inte vill göra någonting med oss över huvud taget, men vi sa att hon inte hade något val. Hon protesterade naturligtvis, men det var på ett sätt som fick oss att misstänka att hon tyckte att det var rätt okej ändå.

Det var en mysig liten festival och Molly fick dricka två läsk på raken. Det är hon verkligen inte bortskämd med, men det kändes orättvist att hon inte skulle få någonting när vi köpte öl. Hon började mjukna upp lite och var inte lika ”tuff” som hon brukar vara och det kändes fint att stå där bara vi tre och titta på folk. Det enda som var lite jobbigt var att jag kände mig ovan att prata normalt med henne. Nästan alla samtal i hemmet rör sig runt någon sorts konflikt och det är ganska sorgligt. Vi måste definitivt tvinga med henne på saker oftare.

Plötsligt kom det fram en tjej till mig och sa: ”Ursäkta, jag måste bara fråga, är det inte du som skriver den där bloggen?”. Hon sa att hon brukade läsa den och tyckte om den och jag sa tack och blev generad och råkade spilla lite öl på en av personerna som satt nedanför mig. Men det gjorde susen på Molly och när tjejen hade gått sa Molly: ”Va! Vadå, ofta att det kommer fram folk och typ känner igen dig och hälsar!”. Med ofta menar hon inte att det skulle hända ofta, det är bara någonting hon säger. Hon skulle till exempel kunna säga: ”Ofta att jag tänker följa med er på festival” och då menar hon naturligtvis inte att hon tänker följa med oss på festival ofta, utan att hon inte tänker följa med oss alls. Hur som helst hade det en positiv inverkan på henne och hon lade armen om mig lite snabbt och sa skämtsamt: ”Det här är min styvpappa”, följt av ”närrå, ja ba skoja”. Men jag förstod aldrig skämtet.

 Jag ÄR ju hennes styvpappa.