Om någon händelsevis skulle ha undrat hur det har gått med Korvassons nakenhet om morgnarna, så kommer dennes nyfikenhet att vara stillad inom loppet av några sekunder, eller möjligen någon minut. Det beror alldeles på hur långt det här inlägget blir och eftersom det inledningsvis kändes som att det inte skulle bli något inlägg över huvud taget, lutar det åt en kortare variant. Och därmed ett snabbare stillande av eventuell nyfikenhet. Alternativt en kortare plåga över ett innehållslöst inlägg.

Den nionde augusti skrev jag om hur Korvas hade lyckats ta sig ur både pyjamas och blöja, när jag kom in för att plocka upp henne på morgonen. Det var hennes första lyckade försök, men jag hade en föraning om att det inte skulle bli den sista. Nu med facit på hand vet jag att jag hade rätt. Under de tjugofem dagar som gått sedan dess, har vi funnit henne naken vid tjugotre tillfällen. Jag är säker på att det hade varit tjugofem, om det inte vore så att vi vid två tillfällen tvingats väcka henne på morgonen, för att hinna till dagis i tid. Som en säkerhetsåtgärd mot kiss och bajs i sängen sätter vi på henne underbyxor ovanpå blöjan, vilket hittills lyckligtvis har hindrat henne från att få av sig även den. Av allt att döma är det alltså på morgnarna som hon tar av sig pyjamasen, men hon inleder processen redan på kvällen.

Den fina sagostund vi brukade ha på kvällen, innan vi lade ner henne i sängen är så gott som förstörd. Hon är besatt av knapparna och så fort pyjamasen är knäppt, börjar hon arbeta med att knäppa upp den. Ibland tror jag att hon inte ens märker vilken bok vi läser därför att hennes totala uppmärksamhet är riktad mot knapparna. När man ställer frågor om personerna i boken, svarar hon inte med att peka längre. Hon svarar inte alls. Hon hör helt enkelt inte frågorna. Hon hör bara de små klickande lätena som uppstår när en knapp går upp.

Som jag ser det finns det två fördelar med hennes pyjamasavtagningar. Den ena är att man slipper göra det själv på morgonen och den andra är att hon inte längre blir ledsen när en saga tar slut, därför att hon inte märker att den har tagit slut.

Om hon ens har märkt att den hade börjat.