Korvas hette inte Korvas när hon låg i magen. Hon hette Harry och Harry-Vladimir och Giovanni, bland annat. Vi hade lättare att komma på tjejnamn än killnamn när vi funderade och jag tror att det var därför alla arbetsnamn var killnamn. Så att de fick genomgå en testperiod, så att säga. Giovanni är det viktigt att uttala på rätt sätt, ganska aggressivt ska man betona a:et “GiovÁnni” för att det ska bli rätt. Om man uttalar Giovanni på ett slätstruket sätt kan det lika gärna vara.

Men arbetsnamnen är viktiga. Man etablerar en relation till barnet genom att ge det ett namn. Det spelar ingen roll om namnet är det ”rätta” eller om det är ett namn förknippat med ett annat kön, huvudsaken är att det är ett namn. För var person har ett namn och ger man ett namn åt den ofödde, blir det mer en person istället för en hemlig och anonym varelse.

Även om hennes tilltalsnamn är Korvas så heter hon ju Edith på papperet. Edith Moa Harry. Det känns demokratiskt och fint på något vis. Lisa kom på Edith, Molly kom på Moa och jag kom på Harry, alla fick sina namn representerade.

Edith är efter Edith Piaf och Edith Södergran. En fransk passionerad sångerska och en finlandssvensk poet, inga dåliga referenser det. Vems efternamn hon skulle få fick vi bråka lite om. Jag vet inte om jag egentligen bryr mig så mycket men min linje gick ut på att det bara fanns sex stycken Pernikliski (nu finns det sju) i hela världen och att det var betydligt större risk att det namnet skulle dö ut än Mattisson. Lisa tyckte att min systers barn gott kunde räcka som arvtagare av namnet. Jag kallade henne rasist och använde mig av alla tjuvknep jag kom på, men det argument som fick henne att till slut faktiskt ge sig var att hon ju redan hade ett barn som bar hennes efternamn. Skulle hon vara så girig att hon krävde två namnarvingar i rakt nedstigande led och lämna mig lottlös? Nej, Pernikliski fick det bli. Nu heter Hon: Edith Moa Harry Mattisson Pernikliski.

Namnet Pernikliski har ökat lavinartat de tre senaste åren. Klanen har byggts på med över hundra procent. Annikas (min syster) två barn och Korvasson. Utöver det bytte Ola (Annikas man) Pettersson mot Pernikliski, när de gifte sig. Över en natt gick han från svenne till invandrare. Får se om han ångrar sig om han måste söka jobb någon dag och hans ansökan automatiskt hamnar i högen ”personer med tveksam härkomst”.

Om vi mot förmodan skulle få ett barn till så MÅSTE det också heta Pernikliski eller så måste Korvasson också byta namn till Mattisson. Konstigt och löjligt tycker jag. Myndigheterna kan själva ha en massa idiotier för sig och det är tydligen okej och bara att finna sig i, men när det kommer till att låta familjerna bestämma själva vad deras barn ska heta i efternamn så tar det stopp. Det går sannerligen inte för sig.

Jag tror att det är lättare att ge sitt barn förnamnet “Bajskorv” än det är att vinna en strid mot myndigheterna om vilket efternamn hon ska ha.

Det är många som har rynkat på näsan åt namnet Korvas. ”Korvas, vad är det för ett namn” säger de. På bilden ser ni Tyra, dottern till en mycket kär vän till mig. I famnen håller hon sin nya bebis. Gissa vad bebisen heter?

Jo just det: KORVAS!

Ingenting konstigt med det.