Farfar var barnvakt idag och Lisa och jag var på bio. Vi har inte haft barnvakt så många gånger tidigare, när Korvas har varit vaken, så vi lämnade lägenheten så stillsamt vi kunde för att inte provocera fram eventuella gråtkavalkader. När vi gick satt de och läste traktorboken. Traktorboken är en bok om traktorer och har en stor röd knapp man kan trycka på, så kommer det traktorljud. Korvas trycker ännu inte tillräckligt hårt för att kunna framkalla ljuden själv, men hon älskar boken.

När vi kom tillbaka drygt tre timmar senare var vi nyfikna på hur det hade gått. Korvasson brukar reagera snabbt på när dörren öppnas, men den här gången hände ingenting. Vi kikade in från hallen och såg att de nu satt i soffan och läste en annan bok. Det var alldeles tyst och Korvas satt i farfars knä och klappade försiktigt med händerna i boken. Inte förrän vi kom in helt i rummet och ställde oss framför henne, upptäckte hon att vi var tillbaka. Hon lyfte långsamt blicken från boken och tittade lite trött på oss och såg ut att tänka:

”Jasså är det bara ni”.