Idag har vi firat Korvassons allra första födelsedag och hon var på toppenhumör hela dagen. Vi hade inte tänkt ordna något kalas, eftersom födelsedagsbarnet ännu inte har uppnått den grad av förståelse som krävs för att uppskatta ett kalas ordentligt. Men både farmor och farfar ville komma förbi, så vi ordnade en liten fika. Vi fick slita hårt på morgonen för att få vårt hem att se anständigt ut, då allt lämnats vind för våg igår kväll, till förmån för ordspelet. Farmor hade med sig en tårta prydd med jordgubbar, som Korvas fick suga på. Jordgubbarna alltså, tårtan tog vi andra hand om. Sockret får hon vänta med, så länge det bara går. Vi diskuterade bland annat hur länge man kallas bebis. De borde i alla fall kunna gå och prata innan de uppgraderas till barn. Jag tycker till exempel att min bebis är en bebis.

Sedan gav vi oss iväg på picknick i Vanadislunden. Lisa, våra två inneboenden, Korvas och jag. Vi serverade gröt åt Korvasson, medan vi andra slukade i oss baguetter med rostbiff och potatissallad. En picknick är en riktig drömtillvaro för en bebis. Alla sitter på marken, på samma plan som bebisen och det finns hur många saker som helst att leka med. Knivar, kaffekoppar, ölburkar, potatissallad och solglasögon, för att nämna några.

Jag beslutade mig för att jag mycket snart måste raka mig och att jag då ska spara skägget och göra en päls av det till ett gosedjur åt Korvas. Det kan bli hennes födelsedagspresent från mig. Det kanske inte ens behöver vara ett djur, utan bara en boll med hår. En skäggboll. Och när jag är bortrest kan hon lätt förnimma känslan av sin faders kyssar, genom att gnugga sig mot skäggbollen. Sverker (inneboende) tyckte att det lät sinnessjukt och äckligt.

Men vad är det för äckligt och sinnessjukt med en faders kyssar, tänkte jag.