Idag var min sista dag med Korvas, på det sätt som det har varit i drygt femton månader nu. Nästa gång jag träffar henne är hon ett dagisbarn. Hon börjar inskolningen på tisdag, men jag kommer att vara borta måndag och tisdag och även på dagen på onsdag. Det innebär att jag missar hennes två första inskolningsdagar. Det känns lite jobbigt, men det blev så när datumen plötsligt kastades om och hon skulle börja nästan två veckor tidigare. Jag hinner i alla fall vara med den tredje och sista inskolningsdagen och jag får vara den som lämnar henne kvar på dagiset, den fjärde dagen, förhoppningsvis utan tårdrypande avsked.

Som avslutning på en fin era, hade vi picknick i Tantolunden, med Korvassons mormor. Det blåste ordentligt, men solen sken och vi hade det fantastiskt fint. Korvas stormtrivdes och hasade iväg över vidderna och försvann längre bort från oss än hon någonsin har vågat tidigare. Och så fick hon promenadträna tillbaka med sin syster.

 

Ett annat problem med min bortavaro måndag och tisdag är bloggen, men Lisa har lovat att vikariera igen. Det som är viktigt att komma ihåg när det är Lisa som bloggar är att man måste utgå ifrån att ingenting är sant.

På återseende.