En vän behövde, med kort varsel, hjälp med att bära upp en nyköpt soffa idag. Trött av nattens räknande och sammanställande av ”styvpappaförslag”, förvärmde jag en flaska och tog med mig Korvas och gick till tunnelbanan. När allt var klart begav vi oss hemåt igen. Korvasson hade knappt sovit på hela dagen och började bli riktigt grinig. När vi nästan hade kommit fram somnade hon. Lite irriterande, för hon vaknar alltid när man kör ner vagnen i förrådet och plockar upp henne. Sen blir det svårt att få henne att sova igen. Alltså ansåg jag det vara bäst att fortsätta promenaden tills hon vaknade.

I en och en halv timme cirkulerade jag runt i norra Vasastan. Efter en knapp timme trodde jag att hon snart skulle vakna och begränsade varvet till kvarteret, så att jag skulle ha nära hem. Idag fick jag lära mig att man hinner väldigt många varv runt kvarteret på en dryg halvtimme. 

När vi kom hem sträckte Lisa ut armarna och ville kela med den glada och utvilade bebisen. Hon lade sig på rygg på soffan med Korvas över sig. Möjligen hade promenaden gjort Korvasson yr.

För två sekunder senare spydde hon Lisa i ansiktet.