Nu luktar jag fisk om händerna och strömmingsyran från igår har lagt sig något. Lisa och jag har suttit i tre timmar och dragit bort ryggraden ur strömmingarna. Man ska tydligen helst vänta en dag med det, för då släpper den lättare. Men lätt var det inte. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att jämföra med hur mycket strömming vi kunde ha köpt för de pengar vi hade tjänat om vi istället jobbat tre timmar var, lisa och jag. Betydligt mer i alla fall och då hade vi kunnat köpa öl till också. Men sådär kan man ju inte hålla på. Det handlar om helhetsupplevelsen och om att vara med i alla steg i ledet.  Igår sprattlade de på kroken och idag ligger de klara i kylen och imorgon på tallriken, det är fint.

Korvas sov i båten på vägen hem, trots att den slog ganska ordentligt mot vågorna. Hon ser fantastiskt fin och uppstoppad ut i sin flytväst. Sedan precis innan läggdags, fick hon världens energikick och hoppade i vår säng och kastade sig fram och tillbaka mot Lisa och mig och tjöt av skratt. Jag tror att hon har haft en fin helg i skärgården. Och det har vi andra också.

Idag har vi varit i skärgården och Korvas har krupit omkring på bryggan och varit alldeles för nära kanten flera gånger. Vi stod alltså på vakt, men det var intressant att se hur nära hon vågade gå. Jag hade hoppats att hon skulle vara lite räddare än hon verkade vara.

Hon har väldigt sällan skor på sig, men idag på bryggan kändes det lämpligt och då visade det sig att hennes normala krypstil, den som är mest onormal, inte gick att göra med skor. Istället fick det bli den klassiska krypstilen, som hon vanligen bara tar till ibland. Det är ovant att se henne krypa omkring som vem som helst, när man har vant sig vid hennes hasande krabbgång.

Sen fick Fisen och en Kompis till henne vara barnvakt åt Korvas en stund, medan vi andra drog iväg och fiskade strömming. Vi var nära och inte borta länge och telefonerna var på, men det kändes ändå lite läskigt att lämna dem ensamma. De tittade på TV och hade det hur bra som helst, så det gick finfint. Jag älskar strömming, men har inte rensat någon sedan jag var liten. Idag fick jag ta igen förlorad renstid, då vi hade åtta kilo att ta hand om. Huvuden och inälvor åkte ut i havet och efter en stund kom måsarna och kunde inte tro sina ögon om vilka skatter som kom flygande.

 Jag minns att man tyckte att det var mycket ben i strömming, när man var liten. Men det där begriper jag inte nu, de är ju som små tunna hårstrån. Om jag inte lyckas lära Korvasson att bli en riktig strömmingsälskare, så har jag inte lyckats med någonting.

Men nu blir det ju tillfälle att öva, för det är inget snack om vad det blir till middag, ett tag framöver.