Man kanske kunde tro att det inte det inte var möjligt att skriva tre inlägg i rad om strömming i en småbarnsblogg, men det är det. Saken är den att jag har vistats så mycket med de små fiskarna de senaste dygnen att jag börjar märka att jag tänker och känner mer och mer som dem. I mina jämförelser visar det sig, förfärande nog, att jag har fler likheter än olikheter med en strömming.

Det är framförallt två saker som skiljer mig från en strömming. Jag tycker inte om att bada kallt eller vistas i stora grupper, men i övrigt stämmer det mesta in. Jag delar deras lukt och rör mig smidigt i vattnet. Jag är smal som en strömming och mina fötter är inte helt olika en strömmings stjärtfena. Mina väl tilltagna öron påminner om gälarna på en strömming och hela min kropp är, sedan några dagar tillbaka, täckt av fjäll. Det hjälper inte att försöka tvätta bort dem, därför att de sitter som berg så att vattnet rinner av mig som på ett äpple. Eller som på en strömming, för att hålla oss ifrån onödiga liknelser. Vattnet formligen rasar av kroppen, så fort går det. Det är en av få fördelar med att dela så många likheter med en strömming, att det går oerhört snabbt att duscha.

Skrämmande nog badar även jag kallt ibland. Jag tycker inte om det, men gör det för att vara tuff. Man kan ju inte utesluta att även strömmingarna gör det för att visa sig på styva linan, vilket skulle innebära att en av våra få olikheter egentligen är en likhet. Å ena sidan verkar det ologiskt, därför att det skulle vara svårt för en strömming att hävda sig, när så många andra strömmingar också badar kallt, men det skulle förklara varför det nappar så lätt. Det skulle kunna förhålla sig så att de suger tag i kroken bara för att få en chans att komma upp och värma sig lite. De vill bara upp ett litet slag, så att känseln i stjärtfenan kommer tillbaka och sedan i igen. Så tänker de, men innan de vet ordet av har deras huvuden ryckts bort och festen är över.

Vad säger nu allt det här om Korvas? Ingenting. Och vad säger det om strömming? Inte mycket. Men det säger desto mer om mig och den förvandling jag håller på att genomgå.