Korvasson har ju, som bekant för en del, två farmödrar. En i jorden och en på Karlavägen. Hon i jorden var en gång min mamma och hon på Karlavägen är min moster. Den farmodern som vistas på den lite livligare sidan om jordskorpan, lastade igår av mig genom att ta hand om korvasson i flera timmar. När de försvann ut genom dörren lade det sig som ett lugnt vadderat täcke av stillhet i lägenheten. Tidigare i livet hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig att det skulle komma en dag då jag skulle uppleva en så stark glädje och upprymdhet över möjligheten att få diska och hänga tvätt, under tystnad. Att hänga tvätt kändes plötsligt som något spännande och kul, en hobby som man bara då och då kan unna sig.

Förr i tiden hatade jag att tvätta och drog mig alltid in i det längsta innan jag skred till verket. Jag brukade ha en stor postsäck där jag proppade ner all tvätt, som jag sen kånkade ner och mosade maskinerna fulla, utan att bry mig det minsta om att sortera dem i färger. Men innan det kom dit var det en lång process. Det var alltid strumporna och kalsongerna som styrde när det var dags att tvätta, men mest strumporna. När jag hade använt alla rena underkläder, gick jag över till något jag kallade för ”katastrofpåsen”. Katastrofpåsen var en påse med fula och alldeles för små kalsonger och udda strumpor och strumpor med hål i. Det var en påse som var tänkt att tas fram bara i yttersta nödfall, men katastrofpåsen åkte ALLTID fram i slutet av en tvättcykel. Kalsongerna tog slut först och då gick jag över till badbyxor. De torkade snabbt och var enkla att handtvätta. Men när strumporna i katastrofpåsen tog slut, fanns det inte längre någon återvändo.

När jag hade hängt färdigt tvätten kom det förbi en vän till mig och vi gick ut i det fantastiska vårvädret och tog en promenad och drack två öl på en sylta i en solig korsning. Jag njöt till fullo av att vara utan Korvasson i några timmar. Men när hon så småningom kom hem och blev glad över att se mig och började krypa snabbt, med sin krigsveteranstil, i rikting mot mig, då smälte jag som en bit choklad i solen.

Katastrofpåsens tid är över, Korvassons har just börjat.