Kris inom alla områden.
Frustration och maktlöshet.
Sedan vi inledde vår granskning har hundratals poliser runt om i landet hört av sig.
Här är några av deras mejl. 

”Jag arbetar inom Region Syd och kan bekräfta att läget verkligen är allvarligt.
Dagligen kommer det in tips till oss gällande bland annat grova narkotikabrott, grova vapenbrott, människosmuggling och stöldligor utan att det vidtas någon som helst åtgärd!
Tipsen kommer från informatörer, kollegor och allmänhet och det enda som sker är att tipsen registreras men de sätts inte i händerna på någon som kan börja arbeta med det. ”Alla” vet att det är omöjligt att få ledningens välsignelse att starta upp ett ärende som kommer kräva både spaning och utredning.
Detta har lett till att en stor del av personalen känner stor frustration och maktlöshet. Arbetet känns helt meningslöst! Vi sitter och vänder papper till ingens nytta medan stora delar av annan verksamhet går på knäna.”

En polis som jobbat i mer än 20 år i Göteborg skriver:
”Vi är på väg åt helt fel håll inom polisen. Inom alla områden är det kris. Vi som jobbar mot narkotika, vapen och gäng ser att vi har förlorat kontrollen. Vi har bara resurser till att jobba mot en bråkdel av alla grova brott vi får kännedom om. En stor del av de inkomna tipsen till polisen angående narkotika ligger helt obearbetade. Det finns inga poliser som har tid att åtgärda dem. Polisledningen har tagit bort alla gatulangningspoliser.
Utanförskapet och problematiken i förorterna kommer bli mycket större inom de närmsta åren. Polisen har ingenting att sätta emot som det ser ut just nu.
Det kommer sluta med att polisen inte kan åka in i vissa områden p.g.a. hot och våld från gängen.”

En polis i område Väst skriver:
”Önskar vara anonym p.g.a. det ”höga taket” som inte når högre än till fotknölarna.
Jobbar i ett av de 15 utsatta områdena i område Väst, vid frontlinjen och tar hand om mördare, förortsgängen, grovt kriminella med mera som kan ha 30 avsnitt i misstankeregistret men som ständigt släpps ut av åklagare eller domstolar trots att recidivfaran gör att de borde sitta till dom avkunnas. Vi på gatan kämpar i den värsta motvinden jag någonsin varit med om. Sedan omorganisationen skall utredningsverksamheten bedrivas på varje lokalpolisområde. På vårt lokalpolisområde är utredningsstyrkan knappt 40 procent av vad den skall vara. Inte ens på papper lyckas högre chefer ljuga till sig bättre siffror, så få är det. Vi ute på gatan har fått stränga order om att göra i stort sett alla utredningsuppgifter omedelbart, annars läggs ärendena ner på grund av arbetsbelastningen på utredningssidan. Detta innebär ännu mindre tid ute på gatan än vad vi redan är. ”