Ett år efter polisens omorganisation är facit nedslående. Hundratals poliser har sagt upp sig – och polisbristen riskerar att bli akut. – Jag är uppriktigt orolig för hur demokratin ska upprätthållas, säger en av alla de som sagt upp sig.
Som sagt – missnöjet inom polisen kokar. Det syns inte minst på siffrorna över uppsägningar. Bara under första året efter omorganisationen sade flera hundra poliser upp sig.
Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år. Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. Det är en ökning med 456%.
Med tejpade munnar samlades en grupp poliser utanför Stadshuset där Nobelbanketten ägde rum för att visa sitt missnöje mot den nya organisationen. FOTO: Eva Schoultz/Polistidningen
En av alla dem som slutat säger till Aftonbladet:
– Jag har jobbat som polis i 37 år, men nu har jag fått nog. I höstas sa jag upp mig eftersom allt, jag menar allt, blivit så jävla dåligt. Det finns inga resurser, ingen riktning och ingen gnista.
En annan skriver:
– Efter 8 år som polis valde jag att säga upp mig i augusti förra året. Största anledningen för mig var att jag inte längre kände att jag kunde stå för varumärket ”Polisen” och dess verksamhet.
Inte nog med att många redan har slutat – åtta av tio poliser funderar dessutom på att göra det.
I en undersökning från Novus, på uppdrag av Polisförbundet, uppger 80 procent av de tillfrågade poliserna att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen.
Och lika många säger att de funderar på att säga upp sig.
Peppe Larsson, polisassistent i Göteborg.
Peppe Larsson är polisassistent i Göteborg. Han är en av få som öppet vågar rikta kritik mot den nya organisationen. Att många kollegor just nu väljer att sluta som poliser är den stora snackisen inom kåren just nu menar Larsson.
– Förr sa man: ”men vad trist, varför det?” Nu får de som slutar snarare en klapp på axeln och möts av orden: ”bra för dig. Jag önskar att jag också vågade.”
– Det tråkiga är att de som slutar nu är de som är mest drivna, poliser med 5-15 år i tjänst som sitter på massor med kunskap. En del av dem går till jobb med nästan dubbel lön, då är det inte konstigt att de väljer att gå.
Peppe Larsson säger att orsaken till att poliser slutar framförallt är två.
En av dem är lönenivåerna som han menar har varit eftersatta under en lång tid.
– Sen handlar det även om arbetsmiljön. Den är extremt ansträngande och man får inget stöd uppifrån. Det är intensiva pass utan vila i farliga situationer.
Christer Palmkvist
Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet, säger att man även där märkt av att allt fler slutar på grund av att man är missnöjd med den nya organisationen.
– Vår bild, som också börjar bekräftas av statistiken, är att antalet poliser som säger upp sig ökar och trenden ser minst sagt allvarlig ut. Missnöjet är kompakt. Jag får mer eller mindre dagligen berättelser om eller av medlemmar som berättar att de lämnar ett yrke som de i grund och botten fortfarande älskar. Men den låga lönen och känslan av att inte bli lyssnad på blir till slut för mycket.
– Många går till Migrationsverket, Försäkringskassan och Kriminalvården. Andra sadlar om helt och börjar köra tåg. Ytterligare andra går in i säkerhetsbranschen.
I den nya organisationens ledningsgrupp ingår 15 chefer för de olika avdelningarna. Av dem rekryterades sex externt.
Målen i omorganisationen formulerades till ”att stärka polisens förmåga att ingripa mot och utreda brott genom att ta bort de gamla myndighetshindren.”
Det interna missnöjet med polisens omorganisation är omfattande.
Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott. – Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma, säger en polis.
Problemen är landsomfattande. Omorganisationen har slagit hårt runt hela Sverige.
Enligt en undersökning som Polisförbundet gjort bland sina medlemmar tycker noll procent att polisen blivit mer effektiv i och med den nya organisationen. Noll procent.
Det som just nu sker inom polisen beskrivs som en kris av sällan skådat slag.
– Jag blev polis i mitten av 80-talet och jag har aldrig varit med om en värre situation. Ett liknande kaos har jag aldrig skådat tidigare, säger Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet.
En av de allvarligaste effekterna som poliser från flera av de stora polisområdena i Sverige larmar om är att de måste prioritera bort brott som inte anses tillräckligt allvarliga.
Poliser berättar om hur knivar slängs och narkotika hälls ut i brunnar.
– Det händer dagligen att vi inte rapporterar olovliga körningar, brott mot knivlagen eller får strunta i att rapportera drograttfyllor. Vi vet att de på sin höjd får böter samtidigt som det innebär flera timmars jobb för oss, säger Stockholmspolisen Leif, som egentligen heter något annat.
Polisen i Sverige har den senaste tiden omfördelat resurser för att kunna hantera de stängda gränser som regeringen tagit beslut om. Tillsammans med antiterror-insatsen Argus och bevakningsuppdrag har det inneburit att mycket av polisens normala arbete har åsidosatts eller nedprioriterats. Det vittnar flera poliser om för Aftonbladet.
– Läget inom polisen är otroligt ansträngt för tillfället, säger ”Leif”.
Han är inte ensam om att berätta om knägången inom polisväsendet.
– Det kan vara lördag natt och patrullen vill inte fastna i ett ärende i den lägre straffskalan. Länskommunikationscentralen har även gått ut på radion när det är fullt i arresten, de säger att patruller ska vara oerhört restriktiva med vad de ”släpar in”, säger Stockholmspolisen Martin, som också heter något annat egentligen.
Både Martin och Leif tar upp brott mot knivlagen som ett av de brott som man tvingas prioritera bort.
– Oftast med knivar så tas inte det i beslag utan man ser mellan fingrarna, säger Martin.
– Vi har en korg med säkert 30 knivar inne på stationen som vi tagit i ”fulbeslag”. Det betyder att vi struntat i att rapportera personen för brottet men att vi ändå tagit med oss kniven och sedan slänger den, säger Leif.
Samma sak gäller mindre drogrelaterade brott.
– Narkotika hälls ut i gatubrunnar för att vi inte har tid att avrapportera det. Vi hällde nyss ut cirka 30 gram marijuana i en brunn. Jag tycker att det är fördjävligt att det ska vara så, säger Leif.
Även från andra delar av Sverige kommer rapporter om att polisen inte hinner med alla inkomna ärenden.
– Nu har vi typ nått kulmen av vad vi klarar av i denna nya organisation. Just nu ligger verksamheten på sin absoluta bottennivå, säger en polisassistent i Mellansverige.
Han berättar att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ner ärenden till mindre allvarliga brott för att man helt enkelt inte hinner med.
– Chefer säger lite mellan raderna att tänk på att toaletten inte är långt bort om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. De har så fullt upp att de absolut inte kommer att hantera innehavsbrott eller för den delen ringa narkotikabrott genom eget bruk.
En man som jobbat som polis i södra Sverige i många år säger:
– Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma.
– Om många vardagsbrott nedprioriteras? Pröva alla så är det närmre sanningen. Frustration och känslan av otillräcklighet är påtaglig, vi vill hjälpa, rädda och ställa till rätta men får inte rätt verktyg som det är i den nya organisationen.
En annan polis med många års erfarenhet menar:
– Hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol. Är det inte vi som lägger ner så är det åklagarna.
Värst drabbade av vardagsbrotten uppges trafikbrott och inbrott vara.
• Trafikpoliser har gått från 1500 anställda på 80-talet till 432 och trafikpoliser runt om i landet larmar om att de håller på att bli en nedmonterad enhet – med drog- och rattfyllerister och andra trafikbrottslingar som undgår straff som resultat.
• Och vad gäller inbrott är det få anmälda fall som klaras upp, bara cirka 5 procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott säger att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.
Christer Palmkvist på Polisförbundet säger att detta är en bild som nått även dem från medlemmar runt om i landet.
– Inför sommaren, när man påbörjade ett arbetspass, fick poliser uttryckligen höra att ”stoppa inte missbrukaren på den stulna cykeln”, det vill säga inga egeninititerade ärenden, för det finns ändå ingen utredare som hinner ta hand om det. Man hinner bara åka på de larm som kommer in.
– Det i sin tur kan ju skapa det vi sett på flera håll i landet, så kallade medborgargarden. Till exempel företagare som patrullerar områden för att förhindra inbrott, säger Palmkvist.
Ulf Johansson
Ulf Johanssonär regionpolischef i Region Stockholm.
– Vi har under en lång tid haft en tuff arbetssituation. Migrantströmmar och terrorhot men även ökad belastning av grova brott och skjutningar har bidragit. Det är naturligt att vi måste prioritera detta före vardagsbrottslighet. Men jag är mycket väl medveten om att varje brott mot en enskild är uppslitande för den som drabbas.
Vad gäller uppgifterna från Stockholmspoliserna ”Leif” och ”Martin” säger han:
– Polisen ska självklart följa gällande lag och bestämmelser. Det är helt oacceptabelt att göra sådana avsteg som poliser du talat med beskriver.
– Alla poliser har den grannlaga uppgiften att prioritera i sitt arbete. En lördagsnatt i Stockholm är det naturligt att ribban höjs till förmån för att kunna närvara vid utsatta platser och för att de mest akuta ärendena kommer först.
Är du polis och känner igen dig i detta? Eller tycker du helt tvärtom? Eller är du en person som anmält ett brott som lades ner direkt, trots bevisning? Kontakta oss påkrimtips@aftonbladet.se
Du kan även diskutera i kommentarsfältet nedan. Alla kommentarer modereras.
