När polisen inte kan rycka ut på alla larm tar vissa saker i egna händer.
Allt fler startar upp grannsamverkan.
Och på en del orter skapas även rena medborgargarden.
– Den utvecklingen ser jag väldigt allvarligt på, säger statsminister Stefan Löfven till Aftonbladet.

Aftonbladet har under de senaste dagarna berättat om vad som beskriv som den största krisen inom svensk polis på många år.
Poliser rapporterar om stort missnöje med både löner, ledarskap och arbetsmiljö och allt fler väljer att säga upp sig.
Statsminister Stefan Löfven kommenterar nu Aftonbladets granskning där det bland annat framgått hur man i allt större utsträckning får prioritera bort vardagsbrott på grund av resursbrist.
– Det är precis det vi måste motverka. Polisen har fått en ansträngd situation, dels på grund av flyktingkrisen och terrorhot. Samtidigt så pågår en stor omorganisation som tar lite tid att få igång men ambitionen är att få fler poliser närmare medborgarna, så att det blir ökad trygghet, säger Löfven till Aftonbladets reporter Malvina Britts.

Något som på många håll i landet har vuxit sig allt större är till exempel grannsamverkan, något polisen ser positivt på. Helt enkelt boenden i områden som tröttnat på inbrott och otrygghet och som hjälps åt att hålla uppsikt över varandras bostäder och över närområdet.
Men även medborgargarden bildas, grupper som ibland tar lagen i egna händer.
Så sent som i veckan skapades en Facebook-grupp som heter Tranås medborgargarde vars syfte – enligt deras egen beskrivning – är att öka tryggheten på orten och även bland annat nattvandra.
I Ljungby dömdes för några år sedan medlemmar i ett medborgargarde efter att de tog lagen i egna händer och misshandlade en misstänkt tjuv.
På sidor på nätet finns medborgargarden med många tusentals följare.
– Den utveckling där medborgargarden växer fram ser jag väldigt allvarligt på. Vi har ju precis fått ett förslag ifrån polisen att så här mycket resurser behövs, och det håller jag på att titta på, säger Stefan Löfven.

Det Polismyndigheten har begärt är 3, 9 miljarder kronor extra från regeringen för åren 2017-2019.
De bedömer att det behövs en förstärkning med cirka 2000 poliser och 1300 civilanställda till året 2020.
Något beslut i frågan har ännu inte tagits.
–  Vi håller just nu på att analysera deras förslag och ser vad vi kan göra, säger Stefan Löfven.

Rapporter från poliser runt om i landet fortsätter att komma in till vår mejlbox.
Här är ett mejl från en polis i Göteborg som menar att 70 procent av alla brott som läggs ner gör det endast på grund av personalbrist.

”Jag är polis i Göteborg sedan åtta år. Jobbar på en utredningsavdelning och frustrationen är enorm hos oss poliser som brinner för jobbet och att utreda.
I princip alla ärenden läggs ner av våra FU-ledare. Det ser bra ut uppåt. Så länge vår så kallade balans inte är för stor.
Alltså balansen är arbetsbara utredningar som ännu inte fått handläggare eller utredare.
Vi har blivit färre och färre på avdelningen och vi arbetar med bland annat avancerade utredningar som kan ta en polis sex månader att utreda. Under tiden inkommer 1000-tals nya anmälningar som egentligen skall läggas i balansen för väntan på utredare. Det som nu sker är att man aktivt letar efter nedläggningsskäl i alla anmälningar för att man ska kunna visa för polisledningen att balansen inte ökar.
I en utredning/anmälan med tio stycken bra, viktiga och enkla bevis så letar man efter minsta lilla skäl att lägga ner. Hittar man det så bortser man från de tio enkla arbetsbara bevisen och hänvisar till den lilla lilla faktorn som gör att man kan lägga ner och man är supernöjd över det. Allt läggs ner med motiveringarna: Brott kan ej styrkas, gärningsman misstänks ha lämnat landet och bevisproblem.
Allt detta är lögn.
Det man i såna fall skulle använda som nedläggningsgrund vore: finns ej handläggare/polis att utreda.
Det är så många av dessa utredningar som vi kan arbeta med men de läggs ned pga personalbrist och det kallas något annat. Hade detta däremot framkommit, att 70 procent läggs ned för att det saknas personal så hade iallafall en diskussion startat om polisens budget.
Det är mer eller mindre katastrof i nedläggningscirkusen för det är precis vad det är. Vi utreder enkla snabba brott som genererar ”pinnar” resten läggs ner på fel grund.”

För låga löner.
Dåligt chefskap och känslan av att inte räcka till.
Aftonbladet kunde igår visa siffror på att antalet poliser som säger upp sig på grund av missnöje ökat kraftigt sedan den nya organisationen trädde i kraft.
Här är berättelser från några av dem som valt att sluta.

”Här är ännu en polis som nu väljer att sätta sig i skolbänken med ny karriär som mål. Efter 13 år i yrket.
Gör inte detta för att jag vill egentligen. Jag känner mig tvingad. Tvingad av den anledningen att jag inte längre står ut med de ständiga försämringar som skett gentemot mig som arbetstagare men också på grund av det extremt dåliga chefskap som genomsyrar polisen. 
Jag kan inte jobba kvar för en arbetsgivare som jag känner ständigt trampar på mig och sviker. Kronor och ören har kommit att bli det enda som betyder någonting. 
Jag skäms dessutom inför allmänheten då vi får sämre och sämre möjligheter att hålla dem trygga. ”

”Efter tio år som polis gjorde jag min sista dag  på myndigheten för två veckor sedan ungefär.
Jag jobbar nu med andra grejer istället och jag ser fram emot att få användning av både min kompetens och mitt ”driv”. Det känns befriande.”

Och så de som funderar på att sluta:

”Jag har alltid velat bli polis för att jag har tyckt att jobbet intresserade mig väldigt mycket, detta för att det bland annat är så varierat.
När jag nu jobbat ett tag och varit med om omorganisationen så funderar jag starkt på att söka mig bort från myndigheten. Varför? Jo, arbetsmiljön är under all kritik. Vissa pass hinner man knappt äta eller gå på toaletten för att den ena jobbet avlöser det andra. Inte bara att det sliter på oss som individer, det påverkar också rättssäkerheten. På vilket sätt? Jo, man skriver alltid anteckningar på varje jobb man är på, och har man varit på flera olika större jobb så kanske man inte kommer ihåg vissa detaljer när man sen ska avrapportera inne på stationen samt att man blir väldigt trött och seg på grund av dålig energi i kroppen.”

”På senaste mötet på jobbet där hela turlaget var med så var det flertalet kollegor som uttalade att de söker andra jobb utanför myndigheten. Seriöst, hur ska detta sluta? Vad vill politikerna och Dan Eliasson ha för polis i Sverige egentligen?…”

Vi har under granskningens gång fått indikationer på hur poliskrisen påverkar även allmänheten – och att allt fler, som kanske drabbats av inbrott upprepade gånger utan att få den hjälp de tycker att de borde ha fått, tar hjälp av så kallade medborgargarden för att få hjälp.
Vi vänder oss i dag till er.
Är du en av de som har gjort just det? Eller är du själv engagerad i ett medborgargarde?
Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Ett år efter polisens omorganisation är facit nedslående. 
Hundratals poliser har sagt upp sig – och polisbristen riskerar att bli akut.
– Jag är uppriktigt orolig för hur demokratin ska upprätthållas, säger en av alla de som sagt upp sig. 

Som sagt – missnöjet inom polisen kokar.
Det syns inte minst på siffrorna över uppsägningar. Bara under första året efter omorganisationen sade flera hundra poliser upp sig.
Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. Det är en ökning med 456%.

En av alla dem som slutat säger till Aftonbladet:
– Jag har jobbat som polis i 37 år, men nu har jag fått nog. I höstas sa jag upp mig eftersom allt, jag menar allt, blivit så jävla dåligt. Det finns inga resurser, ingen riktning och ingen gnista.
En annan skriver:
– Efter 8 år som polis valde jag att säga upp mig i augusti förra året. Största anledningen för mig var att jag inte längre kände att jag kunde stå för varumärket ”Polisen” och dess verksamhet.

Inte nog med att många redan har slutat – åtta av tio poliser funderar dessutom på att göra det.
I en undersökning från Novus, på uppdrag av Polisförbundet, uppger 80 procent av de tillfrågade poliserna att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen.
Och lika många säger att de funderar på att säga upp sig.

Peppe Larsson är polisassistent i Göteborg. Han är en av få som öppet vågar rikta kritik mot den nya organisationen. Att många kollegor just nu väljer att sluta som poliser är den stora snackisen inom kåren just nu menar Larsson.
– Förr sa man: ”men vad trist, varför det?” Nu får de som slutar snarare en klapp på axeln och möts av orden: ”bra för dig. Jag önskar att jag också vågade.”
– Det tråkiga är att de som slutar nu är de som är mest drivna, poliser med 5-15 år i tjänst  som sitter på massor med kunskap. En del av dem går till jobb med nästan dubbel lön, då är det inte konstigt att de väljer att gå.
Peppe Larsson säger att orsaken till att poliser slutar framförallt är två.
En av dem är lönenivåerna som han menar har varit eftersatta under en lång tid.
– Sen handlar det även om arbetsmiljön. Den är extremt ansträngande och man får inget stöd uppifrån. Det är intensiva pass utan vila i farliga situationer.

Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet, säger att man även där märkt av att allt fler slutar på grund av att man är missnöjd med den nya organisationen.

– Vår bild, som också börjar bekräftas av statistiken, är att antalet poliser som säger upp sig ökar och trenden ser minst sagt allvarlig ut. Missnöjet är kompakt. Jag får mer eller mindre dagligen berättelser om eller av medlemmar som berättar att de lämnar ett yrke som de i grund och botten fortfarande älskar. Men den låga lönen och känslan av att inte bli lyssnad på blir till slut för mycket.
– Många går till Migrationsverket, Försäkringskassan och Kriminalvården. Andra sadlar om helt och börjar köra tåg. Ytterligare andra går in i säkerhetsbranschen.

Kris inom alla områden.
Frustration och maktlöshet.
Sedan vi inledde vår granskning har hundratals poliser runt om i landet hört av sig.
Här är några av deras mejl. 

”Jag arbetar inom Region Syd och kan bekräfta att läget verkligen är allvarligt.
Dagligen kommer det in tips till oss gällande bland annat grova narkotikabrott, grova vapenbrott, människosmuggling och stöldligor utan att det vidtas någon som helst åtgärd!
Tipsen kommer från informatörer, kollegor och allmänhet och det enda som sker är att tipsen registreras men de sätts inte i händerna på någon som kan börja arbeta med det. ”Alla” vet att det är omöjligt att få ledningens välsignelse att starta upp ett ärende som kommer kräva både spaning och utredning.
Detta har lett till att en stor del av personalen känner stor frustration och maktlöshet. Arbetet känns helt meningslöst! Vi sitter och vänder papper till ingens nytta medan stora delar av annan verksamhet går på knäna.”

En polis som jobbat i mer än 20 år i Göteborg skriver:
”Vi är på väg åt helt fel håll inom polisen. Inom alla områden är det kris. Vi som jobbar mot narkotika, vapen och gäng ser att vi har förlorat kontrollen. Vi har bara resurser till att jobba mot en bråkdel av alla grova brott vi får kännedom om. En stor del av de inkomna tipsen till polisen angående narkotika ligger helt obearbetade. Det finns inga poliser som har tid att åtgärda dem. Polisledningen har tagit bort alla gatulangningspoliser.
Utanförskapet och problematiken i förorterna kommer bli mycket större inom de närmsta åren. Polisen har ingenting att sätta emot som det ser ut just nu.
Det kommer sluta med att polisen inte kan åka in i vissa områden p.g.a. hot och våld från gängen.”

En polis i område Väst skriver:
”Önskar vara anonym p.g.a. det ”höga taket” som inte når högre än till fotknölarna.
Jobbar i ett av de 15 utsatta områdena i område Väst, vid frontlinjen och tar hand om mördare, förortsgängen, grovt kriminella med mera som kan ha 30 avsnitt i misstankeregistret men som ständigt släpps ut av åklagare eller domstolar trots att recidivfaran gör att de borde sitta till dom avkunnas. Vi på gatan kämpar i den värsta motvinden jag någonsin varit med om. Sedan omorganisationen skall utredningsverksamheten bedrivas på varje lokalpolisområde. På vårt lokalpolisområde är utredningsstyrkan knappt 40 procent av vad den skall vara. Inte ens på papper lyckas högre chefer ljuga till sig bättre siffror, så få är det. Vi ute på gatan har fått stränga order om att göra i stort sett alla utredningsuppgifter omedelbart, annars läggs ärendena ner på grund av arbetsbelastningen på utredningssidan. Detta innebär ännu mindre tid ute på gatan än vad vi redan är. ”

Lisa Reventberg, polisinspektör, skriver i dag på Aftonbladet Debatt om krisen inom polisen.
Hon menar att det aldrig varit så få poliser som i dag och att en unken uppgivenhet präglar stämningen inom kåren.
Läs mer här. 

Responsen är enorm från er läsare, både poliser och allmänhet.
Vi läser alla tips och försöker besvara dem så gott det går.
Ett av alla spår vi jobbar på just nu är alla poliser som säger upp sig.
Hur många har egentligen slutat sedan den nya organisationen kom igång?
Åtta av tio poliser har redan, i en undersökning från Novus, sagt att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen – och lika många säger att de funderat på att sluta på sina jobb.
Men vilka är det som slutar och var tar de vägen?

Är du polis och har sagt upp dig eller funderat på att göra det? Tipsa oss på krimtips@aftonbladet.se

Det interna missnöjet med polisens omorganisation är omfattande.
Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
–  Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma, säger en polis.

Problemen är landsomfattande. Omorganisationen har slagit hårt runt hela Sverige.
Enligt en undersökning som Polisförbundet gjort bland sina medlemmar tycker noll procent  att polisen blivit mer effektiv i och med den nya organisationen.
Noll procent.
Det som just nu sker inom polisen beskrivs som en kris av sällan skådat slag.
– Jag blev polis i mitten av 80-talet och jag har aldrig varit med om en värre situation. Ett liknande kaos har jag aldrig skådat tidigare, säger Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet.

En av de allvarligaste effekterna som poliser från flera av de stora polisområdena i Sverige larmar om är att de måste prioritera bort brott som inte anses tillräckligt allvarliga.
Poliser berättar om hur knivar slängs och narkotika hälls ut i brunnar.
– Det händer dagligen att vi inte rapporterar olovliga körningar, brott mot knivlagen eller får strunta i att rapportera drograttfyllor. Vi vet att de på sin höjd får böter samtidigt som det innebär flera timmars jobb för oss, säger Stockholmspolisen Leif, som egentligen heter något annat.
Polisen i Sverige har den senaste tiden omfördelat resurser för att kunna hantera de stängda gränser som regeringen tagit beslut om. Tillsammans med antiterror-insatsen Argus och bevakningsuppdrag har det inneburit att mycket av polisens normala arbete har åsidosatts eller nedprioriterats. Det vittnar flera poliser om för Aftonbladet.
– Läget inom polisen är otroligt ansträngt för tillfället, säger ”Leif”.

Han är inte ensam om att berätta om knägången inom polisväsendet.
– Det kan vara lördag natt och patrullen vill inte fastna i ett ärende i den lägre straffskalan. Länskommunikationscentralen har även gått ut på radion när det är fullt i arresten, de säger att patruller ska vara oerhört restriktiva med vad de ”släpar in”, säger Stockholmspolisen Martin, som också heter något annat egentligen.
Både Martin och Leif tar upp brott mot knivlagen som ett av de brott som man tvingas prioritera bort.
– Oftast med knivar så tas inte det i beslag utan man ser mellan fingrarna, säger Martin.
– Vi har en korg med säkert 30 knivar inne på stationen som vi tagit i ”fulbeslag”. Det betyder att vi struntat i att rapportera personen för brottet men att vi ändå tagit med oss kniven och sedan slänger den, säger Leif.

Samma sak gäller mindre drogrelaterade brott.
– Narkotika hälls ut i gatubrunnar för att vi inte har tid att avrapportera det. Vi hällde nyss ut cirka 30 gram marijuana i en brunn. Jag tycker att det är fördjävligt att det ska vara så, säger Leif.

Även från andra delar av Sverige kommer rapporter om att polisen inte hinner med alla inkomna ärenden.
– Nu har vi typ nått kulmen av vad vi klarar av i denna nya organisation. Just nu ligger verksamheten på sin absoluta bottennivå, säger en polisassistent i Mellansverige.
Han berättar att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ner ärenden till mindre allvarliga brott för att man helt enkelt inte hinner med.
– Chefer säger lite mellan raderna att tänk på att toaletten inte är långt bort om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. De har så fullt upp att de absolut inte kommer att hantera innehavsbrott eller för den delen ringa narkotikabrott genom eget bruk.
En man som jobbat som polis i södra Sverige i många år säger:
– Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma.
– Om många vardagsbrott nedprioriteras? Pröva alla så är det närmre sanningen. Frustration och känslan av otillräcklighet är påtaglig, vi vill hjälpa, rädda och ställa till rätta men får inte rätt verktyg som det är i den nya organisationen.
En annan polis med många års erfarenhet menar:
– Hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol. Är det inte vi som lägger ner så är det åklagarna.

Värst drabbade av vardagsbrotten uppges trafikbrott och inbrott vara.
• Trafikpoliser har gått från 1500 anställda på 80-talet till 432 och trafikpoliser runt om i landet larmar om att de håller på att bli en nedmonterad enhet – med drog- och rattfyllerister och andra trafikbrottslingar som undgår straff som resultat.
• Och vad gäller inbrott är det få anmälda fall som klaras upp, bara cirka 5 procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott säger att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.
Christer Palmkvist på Polisförbundet säger att detta är en bild som nått även dem från medlemmar runt om i landet.
– Inför sommaren, när man påbörjade ett arbetspass, fick poliser uttryckligen höra att ”stoppa inte missbrukaren på den stulna cykeln”, det vill säga inga egeninititerade ärenden, för det finns ändå ingen utredare som hinner ta hand om det.  Man hinner bara åka på de larm som kommer in.
– Det i sin tur kan ju skapa det vi sett på flera håll i landet, så kallade medborgargarden. Till exempel företagare som patrullerar områden för att förhindra inbrott, säger Palmkvist.

Ulf Johansson är regionpolischef i Region Stockholm.
– Vi har under en lång tid haft en tuff arbetssituation. Migrantströmmar och terrorhot men även ökad belastning av grova brott och skjutningar har bidragit. Det är naturligt att vi måste prioritera detta före vardagsbrottslighet. Men jag är mycket väl medveten om att varje brott mot en enskild är uppslitande för den som drabbas.
Vad gäller uppgifterna från Stockholmspoliserna ”Leif” och ”Martin” säger han:
– Polisen ska självklart följa gällande lag och bestämmelser. Det är helt oacceptabelt att göra sådana avsteg som poliser du talat med beskriver.
– Alla poliser har den grannlaga uppgiften att prioritera i sitt arbete. En lördagsnatt i Stockholm är det naturligt att ribban höjs till förmån för att kunna närvara vid utsatta platser och för att de mest akuta ärendena kommer först.

Är du polis och känner igen dig i detta? Eller tycker du helt tvärtom? Eller är du en person som anmält ett brott som lades ner direkt, trots bevisning? Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Du kan även diskutera i kommentarsfältet nedan. Alla kommentarer modereras.

Erik Melin
erik.melin@aftonbladet.se

Vi räknar med deras hjälp i akuta och farliga situationer.
Men just nu inte bara sjuder missnöjet inom polisen – det kokar.
Facket rustar för konflikt och kräver en kriskommision.
Problemen som beskrivs är:
• Låga löner.
• Poliser som slutar på löpande band.
• En ny organisation som NOLL procent av Polisförbundets medlemmar är nöjda med.
• För få resurser som leder till att vardagsbrotten bortprioriteras.
• Och en kultur där få vågar kritisera den egna organisationen på grund av rädsla för vedergällningar.
Samtidigt klaras bara 15 procent av alla brott upp – så frågan är – hur påverkar det här oss i allmänheten?
Aftonbladet inleder nu en granskning av polisen – en livegranskning som baseras på era tips.
För vi vill veta vad du tycker.
Är du polis och vad är i så fall din åsikt? Eller har du själv utsatts för brott men fick inte den hjälp du tycker att du borde fått?
Hör av er till oss med tips och synpunkter på: krimtips@aftonbladet.se eller ring växeln på 08-7252000 och sök någon av oss.