Snygg pudelfrilla enligt Wella eller Pamela-klipp? Victoria Principal syns längst till vänster.

Jag har haft pudelfrilla.
PUDELFRILLA.
Ni vet en sån där riktigt fluffigt smålockig sak som krullar sig runt öronen på ett synnerligen obehagligt sätt och ser ut ungefär som en hockefrilla som gått bananas.
Inte alls så där elegant sexigt som frisören Tomas Edlund skapade för Wella i höstas.
Den där fantastiska pudelfrillan utspelade sig någonstans i mitten av 80-talet och jag blev dessvärre smärtsamt påmind om hur oerhört snygg jag var i den – kombinerat med ett par korta spetshandskar a la Madonna – när jag kollade på gamla kort i går kväll.
Vi har ju alla någon mörk frisyrhemlighet och har man riktig otur så minns någon elak fan den och påminner en lite då och då – gärna i stora halvbekanta sällskap när pinsamhetsfaktorn är skyhög.
Eller så har man varit dum nog att föreviga eländet på kort, och då är det riktigt kört om man får för sig att förneka saken.
För min del började pudelfrillan egentligen med att jag ville se ut som Pamela i Dallas. Hon var den tidens Jessica Alba, skönt sval med stora Bambi-ögon och svallande långt, snyggt mörkt uppklippt hår. Och lugg.
Själv hade jag hellångt blont hår på den tiden, och luggen var av förklarliga skäl lång.
Orsaken stavas VIRVLAR.
Att min bleka nordiska hud inte skulle passa i mörkt hår eller att mina ögon är gröna och rätt obambi-lika verkade inte slå mig ens när jag satt mig i stolen hos frisören.
Jag skulle se ut som Pamela. Basta!
Inte heller blev jag bortskrämd av de närmare 40 frisyrbilderna från 60-talet, lite lagom nötta i kanterna. Urblekta.
– Klipp det som Pamela! Sa jag bestämt och kisade in i den lätt rökfärgade spegeln.
Visst såg jag väl ut som Pamela? Lite i alla fall?
En timme senare knallade jag ut från frisören med en hockeyfrilla en rumänsk bilförsäljare hade varit stolt över. Luggen låg i finfina tofsar lite hur som helst, elegant formade av alla de virvlar jag glömt bort.
Och hårfärgen.
Om ni tänker er någon som dött, blivit begravd och därefter uppgrävd efter en sisådär två veckor?
Ungefär så såg min hudton ut till den mörkare nyansen.
Pamela kunde omöjligt se ut så här ens en riktigt usel dag.
Så jag permanentade mig.
För att få det där svallande Hollywoodhåret a la Lucy Ewing i stället.
Ungefär som sommarens hår ser ut i år. Med vilda ostyriga våglockar som slingrar sig runt huvudet på ett tilltalande sätt i sommarbrisen.  
Vet ni hur resultatet blir när man permanentar ett alldeles för kort och uppklippt hår?
Pudel.
PUDEL.
Och det gott folk, tycker jag inte ni ska prova hemma.

/Petra