Brrr…  står på en minihockeyturnering för knattar i Zinkens islada och inser än en gång att jag borde investerat i bättre vantar. Om det nu finns några vantar som värmer mina ispinnar till fingrar. 

Eller, man kanske skulle prova ett par värmepåsar? 

Ni vet så´na där små plastförpackningar man kan ha med sig i fickan och aktivera när det bli för kallt. De fungerar ungefär som portabla element. När man öppnar förpackningen startar en naturlig rostningsprocess som avger värme i 6-12 timmar. Medeltemperaturen ska ligga på över 50°.

Det vore något att lägga händerna på – nu!

Eller varför inte stoppa i stövlarna? På Swesportmässan i januari lanserar Keep Warm självhäftande fotpåsar för alla frusna själar. 

Hallå alla cyklister! Nä, jag vet… ni är inte så många så här års. Men det finns några tappra själar som trampar på i kylan. För er och alla ni som gärna skulle vilja cykla till jobbet, men låter bli för att det är så förbaskat kallt om händerna har jag ett tips: Hestra Bike Winter!

Alla vi som alltid fryser om händerna vet att Hestra är ett av få märken som verkligen värmer i skidbacken. Nu har de alltså kommit med en vindtät cykelhandske i getnappa, som dessutom ska funka som finhandske till vardags. Perfekt för alla som cykelpendlar. Så länge du inte tar i för mycket, för länge eller det regnar ute skriver cykeltidningen Kadens i sitt senaste nummer och påpekar att det inte finns någon ”snortorkdel” Hmm, är det något som brukar finnas?

IInget att snyta sig i…

Här kommer ett husmoderstips inför stundande julbord: Drick mjölk!

Låter det trist? Visst, men vill du slippa lukta skunk dagen efter kanske du kan ta det. 

Forskarna har kommit på att mjölken neutraliserar de sulfater som ger oss dålig andedräkt när vi äter vitlök. Ju fetare mjölken är desto bättre. Så vill du njuta av vitlökspaté, sill, salami och annat gottigott som dukas upp så här års utan att behöva bekymra dig över lukten efteråt….skippa julmusten, ölen eller vad du nu brukar dricka och häll upp ett glas mjölk.

SKÅÅÅL!

Idag stövlar Kropp & Hälsa in på ännu en arena här på Aftonbladet: TV!

Från att enbart ha skrivit artiklar till vår bilaga skriver vi (som alla ni som läser det här inlägget redan vet) numera även texter till vår sajt varje dag. Började dagen med en kortis om prostatacancer och hann med lite kärleksvärk innan nyheten om en ny superspruta mot missbruk dök upp…  

Ny superspruta var kanske lite att ta i, med tanke på att medicinen funnits i Sverige bra många år, men kommer nyheten från USA så låter det så. Vår TV-redaktion ville iallafall väldigt gärna ha en kommentar så tja, vad gör man inte för sina kollegor?

Alla som vill höra är välkomna!

Ensam med ett 100-tal psykiatriker, psykologer, kuratorer och annat löst folk en heldag på legendariska Nalen. Det låter väl spännande?! Nej, jag är inte ironisk. 

Det var inte klackarna i taket precis, men djupt gripande att höra en patient berätta om sin syn på psykiatrin. Hur hon upplevt omhändertagandet på en sluten avdelning och vad hon tyckte borde förbättras, särskilt när det gäller de patienter som har barn och familj. Vad ska man säga när man vaknar upp efter ett misslyckat självmordsförsök? Hur ska man förklara för sina barn att man har en psykisk sjukdom som gör att man ibland måste läggas in ett par veckor?

Svåra frågor som fick mycket konkreta svar av den här mamman, som jag självklart ska jag träffa och prata med. Förhoppningsvis kan jag dela med mig av hennes erfarenheter till er alla i Kropp & Hälsa längre fram.

Den som är intresserad kan även få veta hur det går för alla unga tjejer som drabbas av depression i tonåren. Är det något som brukar gå över eller är det kört? Och vad gör man med alla som skär sig sönder och samman? Svaren får ni inte här utan i… ja, det vet ni.

Ni ser, det var en tung men mycket spännande dag.

PSYKIATRIDAGEN 2010

Inte klackarna i taket direkt…

Problem? Organisation-var ledordet för dagen. Allt går att lösa med en bra organisaton.

Läser i om lata jourläkare på Centrallasarettet i Växjö och blir lite konfunderad.

Det handlar alltså om nattjouren som från och med 1 september förväntas bädda efter sig när de sover på sjukhuset (vem har gjort det tidigare?) Landstinget har liksom de flesta landsting inget överflöd av pengar utan vill använda sina kulor till annat. Men då ryter den lokala läkarföreningen till och kallar det resursslöseri(!).

– Det blir väldigt dyra timmar när vi ska göra något städpersonalen kunde ha gjort, säger föreningens ordförande Edvard Lekås och menar att det tar en kvart extra, sammanlagt hundra timmar på ett år.

Tid han menar läkarna kunde ha använt till patientkontakt.

För det första… om de ligger och sover så mycket under sina pass lär det knappast finnas så många patienter som väntar. 

För det andra… önskar läkarna ytterligare patientkontakt kanske de skulle göra annat än att sova under sina pass.

Och för det tredje…undrar man om Edvard Lekås bäddat en säng någon gång när han tror att det tar en hel kvart. Skulle det ta en kvart är frågan om de som normalt bäddar sjukhusets sängar ens hinner med patienternas sängar.

Det är inte klokt vad fikasugen man kan bli så här dags på dagen. Har inte varit fikasugen en enda dag på semestern, men så sitter man här framför datorn. En bild av en färsk illgrön dammsugare dyker plötsligt upp som en flyktig tanke när man sitter och skriver, sedan kommer smaken av kakao och så syns en kokosprydd chokladboll på näthinnan. Man kikar upp på kollegan mitt emot. Fika kanske? lite på skämt så där… så´na onyttigheter håller vi ju inte på med längre, eller hur.

Försöker fortsätta skriva. Noterar hur en efter en passerar med kaffekopp i handen. Nej, nu går det inte längre. Hastar bort till dyckesapparaten med tékoppen i högsta hugg. Inte en go´bit så långt öga når. Däremot äpplen i redaktionens halvtomma fruktkorg. 

Det bidde ett äpple.

Det är inte alltid fåfänga är av ondo. Gick med dottern till dagis i morse och upptäckte att sommarklänningen jag letat fram i garderoben var betydligt kortare än jag mindes och… ve och fasa… de likbleka svålarna till underben syntes alldeles för väl. Vad göra? Vägen till dagis är ca 1 km och just i natt hade jag parkerat bilen i vårt garage som ligger drygt en halv kilometer åt andra hållet hemifrån…

Självklart gick jag hela vägen hem igen för att dra på mig ett par nylonstrumpbyxor och sedan vidare till garaget. Det här travandet fram och tillbaka över halva Södermalm innebar att jag fick de där viktiga 30 minutrarna daglig motion (som jag aldrig tycker mig ha tid till) Kan inte säga annat än – YES!

Äntligen har en sk naturläkare har dömts till fängelse för att ha lurat sjuka människor att använda sig av humbug-medicin. Bra! Frågan är varför folk går på sådant? Som den svårt cancersjuka kvinna han behandlade med musselolja, vitkål och basilika. Finns det verkligen någon som på allvar tror att det hjälper mot cancer? Om man nu är desperat och griper efter minsta halmstrå, som man gör i det läget, varför säger ingen runt omkring stopp? Jag fattar inte det. 

Visst, man kanske inte vill ta ifrån en dödssjuk sista hoppet, men tänk på alla pengar som hamnar i bluffläkarnas fickor. Skulle det inte vara bättre att använda dem till något som förgyller den tid den sjuke har kvar? I det här fallet har läkaren dömts även för grovt bedrägeri och sexuellt ofredande så offren får nästan 1 miljon kronor i skadestånd. Man kan bara hoppas pengarna går till något de drabbade verkligen har nytta av.

Läs om bluffläkaren här.

Har just sprättat nyhetsbrevet från Lunds universitetssjukhus och läser om kejsarsnitt. Om hur olika barnmorskor och förlossningsläkare ställer sig till för tidig förlossning och kejsarsnitt. Det är intressant…

Läkarna är mer benägna att göra ingrepp i ett tidigt skede, men är sämre än barnmorskorna på att informera om konsekvenserna. Att berätta för den blivande mamman om risk för handikapp, uppskattad överlevnad och möjligheten att avstå från återupplivning om barnet var yngre än 25 är är tydligen inte lika kul. Frågan är varför?

Med tanke på senaste tidens debatt om riskerna med allt för tidig födsel får man hoppas det blir bättre på just den punkten så att de blivande föräldrarna vet vad de ska ta ställning till.