Ensam med ett 100-tal psykiatriker, psykologer, kuratorer och annat löst folk en heldag på legendariska Nalen. Det låter väl spännande?! Nej, jag är inte ironisk. 

Det var inte klackarna i taket precis, men djupt gripande att höra en patient berätta om sin syn på psykiatrin. Hur hon upplevt omhändertagandet på en sluten avdelning och vad hon tyckte borde förbättras, särskilt när det gäller de patienter som har barn och familj. Vad ska man säga när man vaknar upp efter ett misslyckat självmordsförsök? Hur ska man förklara för sina barn att man har en psykisk sjukdom som gör att man ibland måste läggas in ett par veckor?

Svåra frågor som fick mycket konkreta svar av den här mamman, som jag självklart ska jag träffa och prata med. Förhoppningsvis kan jag dela med mig av hennes erfarenheter till er alla i Kropp & Hälsa längre fram.

Den som är intresserad kan även få veta hur det går för alla unga tjejer som drabbas av depression i tonåren. Är det något som brukar gå över eller är det kört? Och vad gör man med alla som skär sig sönder och samman? Svaren får ni inte här utan i… ja, det vet ni.

Ni ser, det var en tung men mycket spännande dag.

PSYKIATRIDAGEN 2010

Inte klackarna i taket direkt…

Problem? Organisation-var ledordet för dagen. Allt går att lösa med en bra organisaton.