Det värsta med gårdagens hysteriska Ingmar Bergman-auktion på Bukowskis är att nu finns det en massa människor som har direkta ekonomiska intressen av att hans filmer inte glöms bort.

Nyblivna ägare till diverse föremål ur det Bergmanska hushållet som i framtiden kommer att göra allt de kan för att haussa upp andrahandsvärdet på sina hörselskydd och sängöverkast.

Det enda sättet att motivera någon att i framtiden betala minst 98 000 spänn för den där stereon torde ju vara att inpränta i omvärlden vilket astronomiskt, gränslöst geni Bergman var.

Bergman visste vad han gjorde när han skrev sitt testamente.