Fanns det någon rättvisa, stavas ett av de hetaste namnen till ny förbundskapten i fotboll Pia Sundhage.

Det påstår jag inte för att svensk damfotboll förtjänar ”ett erkännande” – den har nog det erkännande den förtjänar. Inte heller för att jag tror att kvinnor alltid är de bästa cheferna – det tror jag inte alls de/vi är. Det här skriver jag bara för att svenska herrlandslaget behöver en meriterad tränare och få, om ens någon, är så meriterad som Pia Sundhage.

Pia Sundhage, född 1960, gjorde 71 mål på 146 A-landskamper åren 1975-96. Hon tog VM-brons 1991, EM-silver 1987 och 1995, EM-brons 1989, och blev svensk mästare 1979, 1984, 1989. Hon har, med andra ord, fler medaljer och pokaler än någon spelare i herrlandslaget. Konkurrenssituationen går självklart inte att jämföra, men poängen är att hon har en mental erfarenhet av stora mästerskap.

Viktigare är att Sundhage var vice förbundskapten för Kinas damlandslag under VM 2007 och att hon i OS 2008 tog USA:s damlandslag till seger, en prestation som borde fått svenskarna att svälla av stolthet på samma sätt som vi gjorde när Svennis ännu kunde triumfera – vilket är väldigt länge sen.

I Pia Sundhage skulle vi också få en tränare med civilkurage och integritet – minns bara hur hon vågade vägra George W Bushs segermottagning i Vita huset – vilket är helt nödvändiga egenskaper i ett jobb som alla andra tror de klarar bättre.

Jag föreslog Pia Sundhage som förbundskapten redan efter Malta-matchen (Aftonbladet 11 juni), och fick direkt läsarkommentarer att en kvinna inte kan leda ett herrlag, eftersom coachningen till stor del sker i omklädningsrummet. Det argumentet kan möjligen vara giltigt om man har spelare som inte kan prata fotboll med mindre än att de får dra ner byxorna. Och i så fall borde även det omvända gälla, men så vitt jag förstår är det inget problem för damlandslaget att det tränas av en man. Andra menade då att en kvinna inte kan ställa sig i nödvändig respekt inför ett gäng adrenalinstinna ungtuppar. Well, i så fall är det dags att ungtupparna lär sig sluta gala.

Ett annat argument är att kvinnor inte förstår sig på fotboll, eftersom de är just kvinnor. Som tror att det är ballen som ger insikten att bollen är rund. Men en förbundskapten som tänker taktik och laguppställning med kuken, tror jag inget landslag behöver. Och nån annan skillnad mellan män och kvinnor, än den som syns mellan benen, finns det ju faktiskt inte.

Åsa Linderborg