På mitt lokala Stockholms-Konsum får man passa sig så man inte av misstag handlar något som producerats av antroposofer. I mjölkhyllan hörs svaga muanden från dolda högtalare. På den ekologiska avdelningen är allt förpackat i brunt och man får istället lyssna på fågelkvitter när man vandrar runt i någon sorts bondgårds-inredning.

Att handla där ska inte bara vara ekologiskt. Det är viktigt att det känns ekologiskt. Och i sanningens namn skiter nog de flesta kunderna om produkterna är bra för miljön, bara det ser ut så.

Att konsumera är en estetisk handling på 2000-talet.

Man ska inte bara handla rätt grejer, man ska handla dem på ett snyggt sätt.

I modebranschen samarbetar man med konstnärer för att åstadkomma känslan av att befinna sig i ett galleri, snarare än en butik. ”The art of shopping” står det på en stor skylt på Västermalmsgallerian i Stockholm.

Dumt. 

Men vissa kunder som överkonsumerat Sex and the City och diverse modebloggar tror säkert på att det är en konst att köpa saker.

Det är med andra ord inte så konstigt att den underbara dokuserien Ullared blivit en chock för den snyggköpande medelkassen. Ullared visar konsumtionen som den är: monoton, tråkig, ful, dyr och något som måste göras alledeles för ofta. Själva antitesen till ett sexigt eko-varuhus där varje inköp är en moralisk handling.

Ullared drar helt enkelt ner Filippa K-brallorna på alla som lurats att tro att det är vackert att köpa saker. Det är därför Niklas Wahllöf i Dagens Nyheter yrar om att Ullared är ”civilisationens bortre gräns” och Hanna Fahl i Svenska Dagbladet kan påstå att ”ingen känner igen sig i Ullared”.

Fotnot: Tredje avsnittet av Ullared visas på måndag kl 20:00 på Kanal 5.