För några år sedan brukade jag skämta om att staten borde subventionera mina taxiresor från krogen. Låter det som ett tråkigt skämt? Stämmer bra det.

Skämtet som inte var roligt, byggde på att det var så otroligt ORIMLIGT att staten skulle subventionera att jag var för full att ta bussen hem. 

Inte rimligt. Inte kul. 

I förrgår skämtade moderaternas pressekreterare Edvard Unsgaard om en rysk städerska på Facebook:

”Tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”

Dagen efter förtydligade Unsgaard vad han menade:

”Jag tycker det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen”.

”Arbetslinjen” är en politik som tvingar folk att ta arbeten de tvekar inför. De tvingas bland annat flytta under hot om att förlora sin a-kassa. Unsgaards skämt bygger alltså på den ryska kvinnan TVINGAS åka hem till Edvard och torka upp när hans Vasastan-grannar inte orkar bajsa på toaletten.

Snabb service under hot!

Arbetslinjen!

Roligt!

Städerskans bajstorkande är numera dessutom avdragsgillt. Edvard får BIDRAG för att hon tvingas torka upp när Edvards grannar skitit i tamburen. 

Jag kan inte ens komma på ett dåligt skämt nu. Blir däremot ganska sugen på att ta en taxi hem till Edvard och lämna ett eget bidrag till hans arbetslinje. 

Martin Aagård