Konstnärslönerna är ”stötande” skrev Sakine Madon på Expressens ledarsida igår. Hon var upprörd. De som får konstnärslöner är inte unga, konstaterade hon och menade att det är ett problem. Madon har inte förstått att konstnärslönerna ges till människor som ibland saknar pensionsgrundande inkomster.

De 157 konstnärslönerna kostar 17 miljoner om året. Lika mycket som forskningen om vattenmiljön i Ljusnan eller Folktandvården i Värmlands nya IT-system eller en handfull professorer. De kostar exakt hälften så mycket som Expressen-krönikören Liza Marklunds hus i Lärkstaden, vilket motsvarar en halv årslön för Expressens ägare Pontus Bonnier.

Medianinkomsten för en svensk bildkonstnär är 183 000 kr. Cirka 150 000 mindre än vad Madon och hennes ledarkolleger drar in på att hata konstnärer på arbetstid.

Om Madon orkat sätta sig in i livsvillkoren för de personer som uppbär konstnärslön hade hon vetat att merparten aldrig ”minglar med Leif Pagrotsky”. De är människor som aldrig skulle få komma på champangebjudning med Expressens ledarskribenter. Att Madon påstår att de ”säkert skulle klara sig på egen försörjning” visar vilken fruktansvärt dålig koll hon har på kulturlivets ekonomiska förutsättningar.

Sakine Madon är rädd att kallas ”kulturhatare” på grund av sina åsikter. Jag tror inte hon hatar konstnärer mer än hon hatar låginkomsttagare och människor som får bidrag i största allmänhet. Det är snarare Expressen som demonstrerar sitt kulturförakt varje gång man låter okunniga liberala politruker göra enkla poänger på komplicerade kulturfrågor.

Martin Aagård