Webben är död. 

Den dog på sin 18-årsdag. 

Det är ingen mindre än internetprofeternas profet Chris Anderson, chefredaktör för tidskriften Wired och författare till The long tail, som kommer med det tragiska beskedet i septembernumret av Wired. 

Det är kanske inga större nyheter. Att internets öppna, anarkistiska guldålder tog slut för några år sedan vet varje piratpartist, men ingen har förklarat det med lika överskådlig grafik och glasklar argumentation som Anderson. 

Och det är inte Ipred-lagens fel. 

Mer än hälften av all trafik över internet består numera av filmer. Surfandet, fildelandet och mailandet har alla minskat på filmernas bekostnad.  Applikationerna i smartphones har gjort att internettrafiken 2010 handlar mer om att få enkla, praktiska tjänster och mindre om att söka, uppfinna och dela med sig.  Användarna låser medvetet in sig i Facebooks, Twitters och Youtubes arkitektur och slutar tänka utanför applikationen. 

Anderssons förklaring är synnerligen enkel: ”Sådan är kapitalismen”. Marknadskrafternas inneboende logik är att låsa in, äga, kontrollera och begränsa. Det har hänt med alla revolutionerande teknologier som järnvägen, telefonen och elektriciteten. Slutresultatet blir alltid, om inte monopol så i alla fall oligopol som behärskar trafiken. 

Det är därför itunes kan sälja låtar som finns gratis på webben, menar Anderson. 

Är det här dåligt? 

Ja. Möjligheten att hitta nya användningsområden för Internet minskar såklart drastiskt. Makten över nätet koncentreras när den uppväxande generationen inte lär sig använda det på annat sätt än att trycka igång Youtube med pekfingret.  Internet blev bara en ny tv. 

Martin Aagård