Gårdagens entimmes reportage i Uppdrag Granskning om lettiska barn som lämnas kvar när deras föräldrar tvingas ta jobb i Sverige var briljant på många plan.

inte bara var den lilla dokumentären omsorgsfullt regisserad och klippt på ett sätt som få tv-reportrar tar sig tid med. Den undvek dessutom frestelsen att kasta sig huvudstupa in i valdebatten om RUT-avdragets vara eller icke vara utan berättade bara en rak historia om de ensamma barn som numera kallas ”euro-orphans”.

Jag erkänner att det var länge sedan jag grät när jag tittade på Uppdrag Granskning.

Men igår flödade tårarna både i och framför tv:n. 

Filmens kärna är paradoxen att detta svenska RUT-avdrag som gett välmående svenska barnföräldrar kvalitetstid med sina barn, berövar lettiska föräldrar på sina barns uppväxt.

Ett odiskutabelt och orättvist faktum.

Och paradoxen har yttterligare en dimension – den akuta ekonomiska nöden i Lettland som får högskoleutbildade letter att säga upp sig för att städa i Sverige, har orsakats av svenska bankers aggressivitet och brist på ansvar.

Östersjön har blivit RUT-avdragets innanhav. 

Insjö i en gemensam ekonomi där det blivit allt längre mellan kusterna. 

Självklart har kommentarerna kring filmen handlat om att letterna ska vara glada att de har ett jobb.

Alltså minns jag fel eller brukade inte vi svenskar älska Baltikum? Brukade vi inte arrangera Östersjöfestivaler där vi slog oss för bröstet och hävdade att vi hade en gemensam k u l t u r? Brukade vi inte skicka bistånd och sponsra svenskundervisning? Brukade inte våra banker låna ut och låna ut utan säkerheter?

Var inte Finlands sak vår? Brukade inte Carl Bildt blogga varje vecka att vi ska ”fördjupa samarbetet” med balterna och skydda dem från militära hot?

Var finns den svenska omsorgen och lojaliteten idag – en bankkrasch och en lågkonjunktur senare?

Den är helt bortblåst.

Jag brukar sällan prata om koloniala förållningssätt i Sverige, men när till och med lettiska oligarker kallar sveriges agerande i baltikum för nykolonialism är jag benägen att hålla med.

År 2010 är polackerna våra drängar, letterna våra pigor och deras tillgångar något som fogden ska driva in.