40 år i Kulturens tjänst!

Ikväll firar kulturredaktionen att Lennart Bromander och Gunder Andersson arbetat i 40 år som kritiker på Aftonbladets kultursidor. Hittills har vi räknat ut att de överlevt sex kulturchefer, från Karl Vennberg och framåt. Viss osäkerhet dock kring huruvida Björn Håkansson var ordinarie eller inte.  Nu berättar Gunder hur Rolf Alsing blev ilsk över att han smugit in lite anti-EG-propaganda i ett hockeyreferat.

Uppdatering dagen efter:

Det blev en kväll i avslöjandenas tecken.
Gunder Andersson avslöjade att hans allra allra första tidningstext någonsin var en artikel i Avesta tidning där han intervjuade sig själv om sin egen filminspelning. Artikeln signerade han lämpligt nog ”Lemmy”, efter Lemmy Caution, Peter Cheneys pulp fiction-hjälte, som också var huvudperson i en Godard-film.
Gunder har för övrigt Elvis autograf och kunde berätta hur man får ekonomiichefen att attestera en krognota från en middag med namnen ”Bach, Mozart och van Beethoven” genom att hävda att de nog jobbade på Västtyska fotbollsförbundet.

Lennart, som enligt egen uppgift skrivit mer än 5 000 artiklar, avslöjade hur det gick till på Aftonbladets samtliga kulturredaktioner och hur han blev syndikalist-expert mot sin vilja tack vare att hans första recension i Aftonbladet var av den religionskritiska boken ”Opium för folket”.

Åsa Linderborgs tal till veteranerna lämnade ingen oberörd.
Hennes första möte med kulturjournalistik över huvud taget gick genom Kultursidans ”Innerspalt” där Lennart och Gunder skrev flitigt på 70- och 80-talet.

Att de båda än idag är en av sidans mest nyfikna och uppskattade skribenter är något av ett underverk och ett löfte om att den journalistik som vill kommunicera, förklara och leva nära sina läsare alltid kommer att överleva.

Det blev en kväll full av Olivetti-romantik (Googla det, barn) där vi kunde konstatera att Olof Lagercrantz refuserade Sara Lidman otaliga gånger och att det var på Vennbergs kultursidor som den riktigt kulturradikala debatten pågick.
Dessutom avhandlades en massa annat journalistiskt skvaller som vi av pressetiska skäl tyvärr inte ens är i närheten av att kunna återge här.