Ibland händer det två gånger på samma dygn.

Första gången var när Jimmie Åkessons pressektreterare Alexandra Brunell i går kväll twittrade att apartheidregimens sydafrika på 1950-talet kunde jämföras med dagens Sverige eftersom hon upptäckt en grill-försäljare som sålde grillar man inte skulle grilla fläskkött på.

Nej, resonemanget går inte att begripa. Inte ens om man hatar muslimer går det att begripa.

Andra gången händer när jag öppnar dagens Expressen och läser hur grundaren av Newsmill anklagar mig för att vara en person som gjort sitt yttersta för att sprida hatiska nätkommentarer i Sverige.

Jag pratar så klart om de där gångerna när man konfronteras med en dumhet som är så kraftfull och kompromisslös att det känns som om någon försökt gnugga in en flintastek i hårbotten på dig.

Leo Lagercrantz kan vara en begåvad debattör, till exempel när han kritiserar Carl Bildt, vars riktningslösa utrikespolitik börjar bli en stor börda för Sverige och hans underlydande på utrikesdepartementet. 

Den här gången är han inte lika skicklig eftersom han hittar på saker för att få till en bättre artikel. Och det brukar ju sällan fungera i dagens debattklimat, eftersom de texter han medvetet vantolkar går att hitta bara en googling bort.

Han påstår att jag ser stoppandet av anonyma läsarkommentarer som ”ett patriarkalt försök att krossa misshandlade kvinnors viktigaste bastion”.

Det har jag aldrig tyckt. Eller skrivit.

Det har Leo Lagercrantz hittat på. För att göra sin artikel bättre. 

Vad jag har skrivit är att de anonyma läsarkommentarerna fyller en viktig funktion på vissa artiklar, även opinionsmaterialet. Jag tycker nämligen att vi ska ha den närheten till, och respekten för våra läsare att de kan yttra sig anonymt, och därmed till exempel berätta öppet och ärligt om sin skilsmässa, vilket jag såg några fina exempel på häromdagen.

Jag tycker också att det är viktigt att vi journalister deltar i debatterna, på samma självklara sätt som vi svarar på ett mail från en läsare.

Problemet är att Lagercrantz lätt förvirrade artikel inte kan skilja på de som sprider hat och de som faktiskt diskuterar angelägna ämnen.

Allt är hat i Leo Lagerkrantz webb-browser.

Jag tror jag vet varför det är så.

För mest av allt känns Lagercrantz inlägg som ett försök att bli tagen på allvar igen efter att sagt upp sig från debattsajten Newsmill. Den sajt som Lagercrantz grundade 2008 och som betytt allra mest för att öka aggressiviteten på nätet i Sverige. Det är svårt att slingra sig runt det faktum att läsarkommentarerna på Newsmill ofta varit osannolikt råa, och att redaktionen inte gjort någonting för att stoppa dem. Ingenting.

Lagercrantz har som sagt slutat som chef för Newsmill. Kanske tröttnade till och med han på kommunistjakten, islamofobin och misogynin i sajtens kommentarssvansar.

Kanske försöker han nu vara efterklok och vänder därför på klacken totalt.

I sin artikel hyllar Lagercrantz de ansvarsfulla chefredaktörer som nu tagit sitt ansvar och visat att de är ”riktiga publicister”.

Jag antar att Leo Lagercrantz önskar att han vore en av dem.