En barnminister ska slåss för barnen, en äldreminister för de gamla. Och vilken som helst kristdemokrat för båda grupperna. Inte mot dem.

Men barnminister Maria Larsson gav med en nästan moderat iskyla de vanvårdade fosterbarnen kalla handen. En liten ceremoni, javisst, men inga pengar. Och det i ett läge där den statliga utredningen redan höjt förväntningarna på skadestånd till kokpunkten. Först när hon stod in- för ett nederlag i riksdagen öppnade hon plånboken.

Två månader senare exploderade Caremaskandalen och Larsson fick en ny chans att visa lite närvärme, då som äldreminister, när mediestormen var på väg att blåsa månglarna ur vården. ”Jag vill verkligen uppmana till civilkura- ge hos all personal”, sa Larsson. Vinst- hungriga riskkapitalister? Nej nej, problemet är alla som är för rädda om sina jobb.

Kanske är hon bara ett offerlamm, som skickas fram för att skydda so- cialminister Göran Hägglund från de svåra frågorna. Men aldrig har väl en minister skadat sitt eget parti så mycket som hon.

För besväret får hon ett stycknoga vägd kissblöja.

Petter Larsson