Ge dem tillräckligt med rep, så hänger de sig själva. De får träta och babbla, jag tar ju ansvar för Sverige. Så lyder Fredrik Reinfeldts strategi mot oppositionen. Småpartierna och fackministrarna får göra knäppa utspel, ta konflikter och kritik, medan Reinfeldt skyddas. 

Massarbetslöshet? Jag tar ansvar för Sverige.

Finanskris? Jag tar ansvar för Sverige.

Vanvård? Jag tar … etcetera.

Med grodkungen Håkan Juholt som motståndare har strategin visat sig ohyggligt framgångsrik: bara att casha in förtroendesiffror som kunde gjort Dalai Lama avundsjuk.

Att han inte får mer än fyra jobbskatteavdrag i strategibetyg beror på att hans tystnad efter massakern på Utøya blev närmast dånande. Först efter att ha blivit rejält utskälld av annars så lojala borgerliga ledarsidor lät han – sju dagar efter dådet – undslippa sig några plattityder om det öppna samhället.

Och där någonstans började misstanken gro på allvar: kanske är det som ser ut som ett smart trick också ett uttryck för att han faktiskt inte har något att säga. 

Petter Larsson