Andreas Brändström säger upp sig från Thielska galleriet, berättar Sveriges radios Kulturnytt.

Kring Thielska har det sedan flera år utvecklats en stark skandalkänsla, inga goda nyheter sipprar ut, bara bråk och konflikter, ömma tår, statustänkande,  illasinnat skvaller. En publiksuccé med Munch. Men den verkar ingen ha brytt sig om. Den har inte brutit den negativa spiralen eftersom det inte räcker med en och annan fullträff, inte när fullträffen ligger så nära det som förväntas. Inte när fullträffen kostade enorma summor, på grund av att de säkerhetskrav som ställdes.

Konflikterna på Thielska stavas e-k-o-n-o-m-i. Brändström anser sig utmanövrerad, styrelsen svarar att han inte tagit tillräckligt ansvar.

Det är lätt att bli konspiratorisk inför den lilla institutionen i det stora huset på den exklusiva adressen. Vad vill man egentligen? Var står kulturministern och departementet? Ska det alls vara någon verksamhet? Ingen säger något av värde, alla pratar resurser.

Departementet har trots allt tillsatt en styrelse så gott som renons på kunskap om konst. En styrelse som ska greja samarbeten med sponsorer och andra sätt att få in pengar. Tydligen har det misslyckats. Lätt då att i stället snäva in en intendents rörelsemöjligheter.

Millesgårdens vd och chef Onita Wass tar över tills en ny intendent är på plats, vilket ju ser lite kryptiskt ut. Vem som törs ta detta kamikazeuppdrag i framtiden är det omöjligt att sia om. Kan inte någon forskningsfond vara med och finansiera ett tvärvetenskapligt projekt kring samlingen åtminstone?