Moderata ungdomsförbundet har hamnat i konflikt med den internationella skivbolagsjätten Universal.

Anledningen är att MUF gjort en reklamfilm där en trubadur, uppbackad av moderata profiler som Carl Bildt, Bingo Rimér och Lars Beckman, sjunger texten  ”Bye bye Rut” till tonerna av Felice och Bodleaux Bryants evergreen Bye bye love, som blivit mest känd i Everly Brothers tolkning.

Något tillstånd att använda låten hade de inte fått.

Ett solklart och fult intrång i upphovsrätten av ett parti som säger sig respektera privat äganderätt mer än något annat – vilket i sig är ganska lustigt. Men när det även är partiet som i åtta år drivit en kulturpolitik som vill att kulturen ska klara sig allt mer på marknadens villkor så blir det faktiskt lite genant. Direkt skamligt blev det när moderaternas twitterestradör och politiske tänkare Lars Beckman i en intervju påstod att ”satir” inte omfattas av upphovsrätten.

Låten har nu plockats bort från Youtube och saken skulle kunna vara utagerad men det där övertrampet lämnar mig ingen ro.

Det gör mig arg.

Det illustrerar nämligen en syn på kultur som tyvärr inte bara politiker i Moderata ungdomsförbundet har.

För att få din lilla Youtubevideo att synas och höras behöver du en sång.

För att få den att synas och höras mitt under brinnande valrörelse behöver du en riktigt stark sång.

Och att komponera en låt lika klämkäckt catchy som Bye bye love är svårt. Fruktansvärt svårt. Det finns inte en MUF-trubadur i hela världen som klarar av det.  Ändå vill MUF-trubaduren sjunga den där klämkäckt catchy sången som om den vore hans egen.

Men även om dessa politikers behov av kultur blivit akut under valrörelsen, även om kulturens värde för dem plötsligt blivit lika iögonenfallande stort som frisyren på en Everly Brother inser dessa politiker aldrig att detta värde inte bara behöver skyddas utan även omfattas av politiska omsorger.

Att sätta ett barn på kulturskolan i dag är omöjligt i det moderatstyrda Stockholm. Teatrar uppmanas att spela på dörren. Barnkulturhus drivna av amatörmässiga entreprenörer slösar bort en kulturbudget som i övrigt används till att premiera den som för tillfället är mest publikfriande.

Och när Stockholms kulturella infrastruktur ligger i spillror dansar alltså Bingo och Calle och trubaduren omkring i resterna sjungandes en trudelutt de inte skrivit själva och som de inte ens bett om lov att få låna.

Makarna Bryant började sin låtskrivarkarriär i en husvagn i Georgia på 40-talet. Där komponerade de en stor del av en låtskatt som skulle visa sig innehålla mängder av framtida countryklassiker.

Den som inte förstått värdet av deras yrke – kulturarbetarens – borde hålla sig från att utnyttja deras strävsamma arbete för att lyfta fram sin egen kulturfientliga politik.