Hårda klappar (11)

av Ulrika Stahre

Skärmavbild 2011-12-14 kl. 09.43.13.jpg

Sakprosa

Höggradigt jävla excentrisk

Mårten Blomkvist (Norstedts)

 
Det är ingen glöggbjudning att förhandla fram ett nytt filmavtal. I ena hörnan står filmproducenterna, i den andra står bredbandsbolagen och i mitten står särskilde utredaren Lennart Forss. Han lär inte komma någon vart med att erbjuda lite extra russin – filmpolitiken behöver en betydligt kraftigare vitamininjektion.

Inspiration från en tid när filmen fortfarande engagerade, står att finna i Mårten Blomkvists stimulerande Bo Widerberg-biografi. Om inte annat innehåller boken flera uppslag på hur man i värsta fall kan manipulera sig fram. I filmpolitik är alla knep tillåtna – innan sista december ska Forss presentera sina resultat.

Jacob Lundström

Hårda klappar (10)

av Ulrika Stahre
Skärmavbild 2011-12-14 kl. 09.36.43.jpg

 

Prosa

När duvor flyger 

Melinda Nadji Abonji (Norstedts)

Melinda Nadji Abonjis När duvor flyger är en diskret liten roman med stort innehåll. Krigets vansinne, migrationens alla små och stora känslor, Balkan och rika Schweiz – allt vävs i språk så välavvägt och njutbart att översättaren Christine Bredenkamps arbete också måste beundras. Ett välputsat smycke som jag skulle önska kunde transformeras till film, teater, opera. För vad vore språket om det inte kunde växa?

Därför gör jag en egoistisk fuling och ger När duvor flyger till både Ruben Östlund, Susanne Osten och Mellika Melouani Melani. Så ser jag fram emot att få julklappen åter.

Ulrika Stahre

Hårda klappar (9)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-09 kl. 13.22.33.png

Tidskriften Glänta 2/11

”Biopolitiken, begäret, rasismen”

I min inre stringhylla står höstnumret av Glänta under bokstaven O som i ”oundgängligt”.För Johannes Anyurus essä, Birgit Friggebo och multikulturalismens ängel, en text som slår upp ett hål i mitt huvud, men också för helheten.

Det här är ett ovanligt viktigt tidskriftsnummer, för att det säger att vi måste tänka på rasismen nu och för att det visar hur. Jag vill ge det till alla som arbetar med folkbildning i Sverige – på skolor, kulturredaktioner, studieförbund, bokförlag, departement, daghem. Som en bruksanvisning. En inledning till ett samtal som borde pågå överallt hela tiden.  

Jenny Tunedal 

Sovjetiska basar är bäst

av Martin Aagård
TONIKAGUITAR.jpg

Den bästa elbas jag spelat på är en ”Tonika”. En bas som lyckas kombinera metallisk tyngd med en oerhört varm klang av trä. Jag tror det är omöjligt att skapa ett så djupt, kraftfullt ljud utan att använda väldigt tunga material.

Tonika är den allra första elbasen som tillverkades i Sovjetunionen.

Designen ska vi inte tala om. Den är gjord för att spela Black Sabbath på. (Bilden här ovan föreställer en gitarr med samma design).

När jag åkte till Moskva med svenska ljudtekniker första gången var ett av målen att köpa gamla sovjetiska mikrofoner. De är helt i klass med de omhuldade tyska Neumann-mickarna, men självklart mycket billigare. Sovjetisk musikteknik var inte elitprodukter, de var inte militära produkter eller exportvaror. De var produkter för den inhemska marknaden som tack vare bristen på konkurrens höll betydligt högre kvalitet än vad man kunde få tag på i väst. Här snålade man inte med materialvalen. Den som förstod det runt sekelskiftet kunde göra bra affärer. Till exempel köpa en bas för 200 kr som egentligen är värd det hundradubbla.

Myterna om de sovjetiska produkternas undermålighet är en av de allra mest efterhägsna produktmyterna någonsin. Det gäller alla östblocksprylar.

De är dåliga och fula.

Fulheten är kanske den märkligaste myten eftersom de flesta formgavs under de sovjetiska rekordåren och därför präglas av en 60-talsdesign som är oerhört omhuldad i övrigt. Det mesta ser ut som Ray Eames och Bauhausskolan försökt samarbeta om att inreda en rymdfärja.Att designen delvis fastnade i 60-talet ledde bland annat till att brittiska 80-talsmods köpte sina eftertraktade ökenkängor från Polen.

Idag recenserar Sveriges främste Kalla kriget-korrespondent Staffan Skott presentboken Made in Russia  (Idov, Rizzoli) i Dagens Nyheter. En bok som skämtar med keffa sovjetprodukter. Prylarna blir en förevändning att minnas politiskt förtryck, fattigdom, svält, varubrist och brutala kanalbyggen. Så fungerar ju gamla produkter. De är en trip down memorylane. Jag antar att en gammal sovjetisk rockmusiker inte kan skilja Tonikans kvaliteter från förtrycket under Brezjnev-eran som innebar att han enbart fick spela på ryska basar och lyssna på Abba och Kraftwerk, när andra västartister var förbjudna.

Men problemet med de sovjetiska produkterna var inte alltid kvaliteten eller begåvningen hos ryska designers. Problemet var resursbrist, fattigdom och förtryck. Och Staffan Skotts recension är på sitt sätt en mycket gammal produkt. Den får mig i all fall att minnas mitt 80-tal.

Ett av de mest upprepade argumenten mot Sovjet-imperiet var ju att det var… tråkigt. De hade inga schyssta prylar. Det var ”grått” därborta på andra sidan muren. Jag minns hur fattigt, människofientligt och demokratiföraktande eländigt det argumentet var. Det är nästan så man minns hur isande kallt kalla kriget var.

Martin Aagård

Hårda klappar (8)

av Ulrika Stahre

Skärmavbild 2011-12-08 kl. 11.05.34.jpg

Garn, garn, garn  kreativa projekt att sticka och virka

Susanna Zacke och Sania Hedengren

Semic

Till alla de maktens män som under året ägnat en väsentligt stor del av sin fritid åt att trakassera kvinnor, skicka mobilbilder på sina penisar till unga studentskor, köpa sex av minderåriga och hemlösa, tafsa på allt som rör sig, utnyttja utsatta småtjejer och bete sig som allmänt vidriga knullgubbar som har rätt att ta för sig av allt och alla så fort lusten faller på: Bunga bunga-partyt är slut.Skaffa er en ny hobby.

Natalia Kazmierska

Hårda klappar (7)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-07 kl. 13.51.41.png

Legalisera narkotika? Ett diskussionsunderlag

Ted Goldberg

(Academic Publishing of Sweden)

En av 2011 års osynligaste och viktigaste böcker är sociologiprofessorn Ted Goldbergs sammanfattning av narkotikapolitikens misstag och möjligheter. Här samlas mellan två pärmar allt du behöver veta, med konkreta exempel. Är det knarket självt eller missbruket som vi vill motverka? Är det extasen eller sjukdomen som är vår fiende? Hur många fler måste dö innan narkotikapolitiken blir human?

Goldbergs Legalisera narkotika är nödvändig läsning för en politiker som Maria Larsson, vars uttalanden allt för ofta skämts av okunnighet och moralism. 

Carl-Michael Edenborg

Hårda klappar (6)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-06 kl. 10.33.27.png

Staden i mitt hjärta.

Poesi och transpiranto från Grönköping

Medan börshajar och riskkapitalister kan hugga julgran i egen skog lever konstens utövare under knappare villkor. Vem har tolkat detta kulturens utanförskap bättre än Grönköpings store skald A:lfr-d V:stl-nd: ”Jag köpte min julgran för pengar/ för mig finns ej gratis att få./ På diktkonstens bildliga ängar/ blott lager-, ej barrträd ju stå.”

Torsten Kälvemark

Hårda klappar (5)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-05 kl. 17.17.17.png

Buddenbrooks 

Thomas Mann, övers. Ulrika Wallenström

Buddenbrooks har blivit förebild för borgerliga släktkrönikor, senast för Jan Guillou. Det viktiga hos Mann sker i det dagliga flödet, i en bisats, en grotesk frisyr.

Vändpunkten markeras av en enda replik: Det tyska haglet! Terminsaffärer i spannmål ett missväxtår dödar en hel släkt.

Mer sånt hos dagens borgerliga realister! Mer prosa i ögonvrån! Och gärna ett och annat roligt skägg! Som pastor Tiburtius – han har ett kindskägg så långt att han kan stryka det bakåt över axlarna. Mer behövs inte för att nagla fast en epok.

Magnus Ringgren

Hårda klappar (4)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-05 kl. 17.16.59.png

Varför gråter pappan? 

Kristina Murray Brodin (text) och Bettina Johansson (bild)

Varför gråter pappan? är en bilderbok som handlar om småungarna Hamsa och Alvdis. De kan för sitt liv inte förstå varför en farbror sitter på en parkbänk och gråter. Har han inga kompisar? Har han ätit för mycket? Gåtans lösning ska

inte avslöjas, men boken lär pryda sin plats under granen hemma hos Jonas Hassen Khemiri, vars text i Dagens Nyheter, ”47 anledningar till att jag grät när jag såg Ruben Östlunds film Play”, gav upphov till liknande frågor.

Ulf Samuelsson hade inte gjort det bättre, ni vet han med det tårade anletet under OS i Nagano 1998. Tuffe Uffe kallad, eller Robocop.

Petter Lindgren


Hårda klappar (3)

av Martin Aagård
Skärmavbild 2011-12-05 kl. 16.09.08.png

Min Kamp del 6

Karl Ove Knausgård

Alltså det här med att ge bort böcker… Jag har en teori om att minst 50 procent av alla böcker som köps ges bort. Av dem blir cirka 75 procent aldrig lästa. Vilket gör att 37, 5 procent av samtliga böcker aldrig öppnas överhuvudtaget. Det gäller inte bara kvadratiska presentböcker av typen ”Prins Carl Philip fotograferar botaniska trädgården i Uppsala”. Såna böcker läser ju ingen. Nä, jag menar av alla böcker. Inklusive skönlitteratur.

Böcker är en den perfekta gåvan. Signalerar att både givare och mottagare är ganska smarta människor plus att den som får boken vet att den kostat minst 220 spänn.

Men till jul vill jag slå ett slag för läsningen. Därför ger jag bort en bok som jag vet blir läst. Det blir den sista Knausgårdboken. Till mig själv. Den verkar vara årets killbok och jag tycker för övrigt att jag förtjänat en liten present.

Martin Aagård

Sida 11 av 54
  • Tjänstgörande redaktörer: Joakim Ottosson, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB