Lars Vilks på Bokmässan i Göteborg

Trots att han tidigare stoppades av säkerhetsskäl kom idag ändå Lars Vilks till Bokmässan i Göteborg omgiven av tre säkerhetsvakter.

– Det ser inte bättre ut.

Varför har du ändrat dig?

– Det var inte så att jag skulle stanna hemma, men det fanns en önskan om att jag inte skulle deklarera min ankomst. Jag vill inte ljuga, men det beror att man kände sig besvärad av eventuella hot.

Efter det som hände på Röda Sten?

– Det som hände på Röda sten skulle ju kunna följas upp här. Det får man ju räkna med. Det kan ju komma in alla möjliga hot och utrymningar och elände.

Vet du vad som hände på Röda Sten?

– Nej jag får inte veta någonting. Hemligt material är hemligt.

Ser du fortfarande allt som hänt efter rondellhundarna som ett konstverk?

– Ja, oh ja. Jag ska till Röda sten och ”valla mig själv på brottsplatsen” som en del av mitt projekt. När mordförsök ändar på det sättet får man vara belåten. Det var ju ingen blodspillan.

Börjar det inte kännas obehagligt?

– Man vänjer sig. Så länge man inte är utsatt för något fysiskt hot, så. Det psykiska klarar jag utmärkt. Jag har levt med det i flera år.

Några ord om nya boken?

– Det är något jag sett fram emot att koncentrera mig på. Det handlar om hur man bestämmer vad som är bra konst och inte. Vad som egentligen utgör det man kallar för ”samtidskonst”.

Martin Aagård

Förre FN-chefen Dag Hammarskjöld finns representerad på bokmässan i form av flera böcker om honom och hans gärning. Bland annat hävdar en ny bok av Rolf Rembe och Anders Hellberg att bevisen stärkts för att den stridbare svenskens plan blev nedskjutet.

Ingen av författarna finns närvarande när jag hamnar i sal K1 men ändå svävar Hammarskjölds ande över diskussionen med bland andra Pierre Schori, Jakob Palme och Rolf Ekéus.

Frågan från moderatorn Göran Rosenberg är om FN någonsin kommer att få en lika stark och orädd ledare som Dag Hammarskjöld eller om världsorganisationen är på dekis för evigt.

Panelen lyckas inte ge några definitiva svar. Men Jakob Palme för vidare ett tänkvärt citat från Hammarskjöld till medlemsländerna.

– FN kan inte ta er till himlen men kanske förhindra att ni hamnar i helvetet.

Wolfgang Hansson

Fullsatt när Guillou pratar. Bra där, Guillou! /Pernilla 

…i det här yrket. 

Klockan 12.00 talade jag med Åsa Linderborg om fotboll och journalistik i Aftonbladets gula, sneda trämonter. Inte en rät vinkel så långt ögat når – eller som Sportbladets Stefan Alfelt sa när han kom förbi:

– Det här kan inte snickaren vara nöjd med.

Jodå, tydligen är det ett konstverk.

Sedan fick jag rusa vidare. 13.00 hade IFK Göteborg kallat till presskonferens, förre AIK:aren Mikael Stahre skulle presenteras som ny tränare. Det har lett till en del upprörda känslor bland supportrar till båda klubbarna.

Det kommer att lägga sig. Avgörande blir våren 2012 när allsvenskan börjar igen. Får inte Stahre resultaten med sig direkt kan situationen snabbt bli ohållbar, sådana är villkoren.

Nu ska jag inte tjata om fotboll i det här forumet. Men är ni sugna på mer pratar Åsa och jag vidare klockan 12.00 i morgon och på söndag också.

Väl mött.

/ROBERT LAUL, FOTBOLLSKRÖNIKÖR SPORTBLADET

Herman och Åsa – skön duo! /Pernilla

Elsa Billgren – denna sockerbit i karamellfärg, denna vintagefyndens drottning, slog sig ner en stund. /Pernilla 

Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård – vinnare av Aftonbladet-priset Årets Wendela – strålar ikapp med Aftonbladets giftgula monter. /Pernilla 

Mankell drar till sig signatursugna som bin till en sockerbit. Samtidigt lyckas han svara på mina frågor, liksom ur ena mungipan. /Pernilla 

Inga röda stugor på tysk deckare

Tyskland har faktiskt egna författare.

Jag gör upptäckten i den stora montern för tysk litteratur som ligger alldeles innanför ingången.

Mitt intryck av svenska mediers bevakning av tysk litteratur var annars att tyskarna bara läste deckare av Henning Mankell, Marie Ljungstedt och Håkan Nesser med röda stugor på omslaget.

Men det finns även tyskar som kan skriva.

Eftersom huvudtemat för bokmässan i år är tysk litteratur har man kört hit långtradare fulla med tyska böcker som nu står uppställda i ämnesordning. De flest enbart på originalspråk.

En av böckerna jag bläddrar i är Volker Kutchers tredje bok i serien om kommissarie Gereon Rath. Den utspelar sig i 30-talet Berlin och det finns inte tillstymmelse till röd stuga på omslaget.

Kanske är det snart dags för en tysk deckarvåg över Sverige.

Wolfgang Hansson

Än kan Ulf Elving dra folk

Första gången jag är på bokmässan. Det är ingen lek.

Jag blir överväldigad av alla montrar, alla högar med böcker, alla röster med mikrofoner som försöker göra sig hörda samtidigt.

Konkurrensen är minst sagt mördande.

I varje hörn pågår intervjuer med författare, debatter om skrivande och olika prisutdelningar. Ett gigantiskt smörgåsbord där man bara hinner plocka åt sig några små välsmakande bitar.

Men vad ska man välja? Beslutsångesten är total.

Jag förstår varför Synskadades Riksförbund och Kraft & Kultur anlitat radiolegenden Ulf Elving som presentatör och utfrågare. Han röst skär på något magiskt sätt genom bruset. Igenkänningseffekten får en att lyssna.

Förmodligen är det därför som träbänkarna är fyllda till sista plats av människor som lyssnar på en debatt om ljudbokens framtid. Inte världens sexigaste ämne precis. Utan Elving är jag rätt säker på att de svarta träbänkarna gapat tomma.

Jag lär mig snabbt att det är ”starpower” som gäller.

När deckardrottningen Camilla Läckberg sitter i Sveriges Radios studiomonter går det inte ens att tränga sig förbi i gången utanför. Hon skämtar glatt om att brösten är fejk och är precis sådär lagom privat som verkar vara på modet i vår tid.

I publiken sitter maken Martin Melin och filmar.

När han och Camilla går blir det plötsligt gott om syre i gången.

Wolfgang Hansson