Hejdå Göteborg!

Alice Eggers

Jag är på festival. På en arena. Folkhav. 10 år sedan, och nu.

Alice Eggers

Pavement är precis den höjdpunkt jag önskade mig. Here, Silence kit, Gold sounds, nu fattas bara att de som dark horse spelar Jenny and the Ess dog (och tillägnar den Tunedal). Mannen med tamburinen är som deras egen Bez-figur och basisten ser ut som en ung Jeff Tweedy. Publikfriande säger de att de är amerikas philosophical eqvivalent to bob hund. Nu: Call and response-version av Cut your hair. Malkmus förlorar inte. Alice Eggers

Äntligen händer det. Ett band är bra på riktigt på det här stället. Ljudet är illa men det vägs delvis upp av en oöverträffad setlist, som om jag hade fått skriva den själv. Why won’t you talk about it, 1995, Freddie and the trojan horse (”Ni glömmer väl inte bort att det är val i höst”). Mitt under Worst taste in music blir jag störd av fyra tjejer som skriker i falsett, en gråter. De har sett Henrik Berggren på området. Man ba ”det är Göteborg, gå ner och ställ er på andra långgatan så händer det nog förr eller senare att ni får se honom igen”. Om intresset för Broder Daniel-sångaren är talande även för resten av bandet lär väl Håkan Hellström-konserten om några timmar bli totalt kaos. Men det är sen det, nu är jag en kvart ifrån festivalens höjdpunkt Pavement. Tänk om de också format spellistan efter mig, då kommer det bli no less än magiskt.

Alice Eggers

Anna Ternheim spelar på stora scenen, Ass-Andreas på storbildsskärm, hon sjunger ”min kropp är en bur” och jag tänker på en kommentar nyss: ”Är hon moderat? Jag trodde hon var flata?”. Bakislogik FTW.

Alice Eggers

Skvallerdagen är idag. Bredvid mig Alexander Skarsgård och Kate Bosworth, på spårvagnen: ”Jag har jammat med Jimi Hendrix.” Göteborg är i sitt esse!

Alice Eggers

Godmorgon Göteborg, jag har ingen aning om var jag är men fint som snus är det. Mitt värdpar förtjänar ett eget rum i himlen.

Idag är schemat fullt, optimismen spirande och himlen blå.

Alice Eggers

Jag har nog trott att jag bara varit besatt av aggressivitet för att det är sällsynt, uppfriskande. Fish tank är fortfarande det bästa jag sett och när jag ser M.I.A sjunga Paperplanes inser jag att det är ju den identifikatoriska aspekten som plötsligt lever och frodas. All I wanna do. Ja precis. Alice Eggers

Jag tjurar, tycker allt låter likadant, har ett Sigur Ros-filter, har skägg och keps både bokstavligt och metaforiskt. Men okej, Local Natives gjorde mig rastlös tills de spelade Airplanes och jag ändå lite tyckte om det. I want you back etc. Nu redan glömt dock.

Nu måste jag flytta mig. M.I.A på väg in. Elurtag = en bristvara i presshuset.

Alice Eggers

Tittar på Soundtrack of our lives men tror det är Jönssonligan.

Alice Eggers