Johan Lundberg på Axess är mig veterligt den enda kulturskribent som hittills applåderat Expressens publicering av Ayaan Hirsi Alis artikel ”Maktens torn”, där hon jämför islam med nazism och minareter med Tredje rikets uniformer. Modigt av Expressen, utbrister han, islamofobin är myt. I samma blogginlägg passar han på att utnämna Andreas Malm till klimatalarmist – även uppvärmningen är ett hjärnspöke. 

Johan Lundberg har i sin tur en egen hejarklack i Lars Adelskogh, känd antisemit och förintelseförnekare. I Axess kommentatorsfält vill ha mer mer mer av såna där sanningar som Lundberg vågar stå för.

Jag tror framtidens historiker kommer utnämna 2009 som året då alla blev så vana med kloakåsikterna, att ingen längre reagerade. 

En av den svenska vetenskapens giganter, Lars Furuland, Uppsala Universitet, har avlidit. Som pionjär för den litteratursociologiska forskningen i Sverige, kan hans betydelse inte överskattas. En finlemmad man som var alltigenom demokratisk i sin syn på läsandet och i sitt sätt att bemöta sina medmänniskor. Eller, om ni andra lagerkransade ursäktar: Sveriges trevligaste litteraturvetarprofessor har gått ur tiden. 

När jag läste Ayaan Hirsi Alis artikel i Expressen den 5 december, om hur hotade vi européer är av alla muslimer som slagit sig ner hos oss civiliserade, kände jag, att jag kan inte se mig själv i ögonen om jag inte reagerar. Andreas Malm kände likadant, och skrev en knivskarp artikel som vi publicerade här på Aftonbladets kultursida den 9 december.

Så fort artikeln var monterad på redigerarskärmen, började oron krypa i kroppen. Tar han inte i lite? tänkte jag. Ska vi verkligen starta en debatt om det här? Om det här? Om de här?

Jag hade aldrig drabbats av någon tvekan om Hirsi Alis artikel hade handlat om några andra människor än muslimer – hon hade givetvis heller aldrig blivit publicerad om artikeln hade handlat om några andra än just muslimer (byt ut ordet muslim i hennes text mot judar eller what ever).Synen på Den andre sitter även i mig.

Andreas text fick ett blixtsnabbt svar av Per Svensson i Sydsvenskan, som Andreas svarar på imorgon, torsdag. Och nu drabbas jag återigen, generande nog, av samma oro. Tar han inte i lite? Det är inte bara ekonomin som befinner sig i kris. Människovärdet krisar lika mycket, när inte varenda humanist i Sverige ställer sig upp och försvarar alla människors lika värde, utan låter sin tystnad skärra den som inte längre orkar se det liberala etablissemanget göra gemensam sak med högerpopulismen.

Jag har fått ovanligt många mejl de senaste dagarna från Sverigedemokrater och likasinnade som tackar mig för att jag i min söndagskrönika (13 december) uppmärksammade dem på Hirsi Alis artikel, som var så viktig och bra. Äntligen nån mer än Jimmie Åkesson som vågar säga sanningar! Undrar hur många mejl Expressens kulturredaktion får. Och undrar vad de svarar.

Jag fick ett klokt mail av journalisten Johanna Koljonen apropå min artikel om geeks i gårdagens tidning.

”kul att ni skriver om geeks på bladet, men kanske inte helt klockrent att inte prata alls om kön och att din enda kvinnliga geek är Salander? Jag menar – Comic Book Guy – men inte Lisa Simpson???

Kolla in Geek Women Unite! (Sweden) och I Support Geek Women! (Sweden) på Facebook – och varför inte tex googla Geek Girl Meetup?”

Johanna har så klart helt rätt.

Det var ett rent tjänstefel att inte någonstans nämna ordet kön när man skriver 7000 tecken om en subkultur som länge varit fruktansvärt manligt dominerad, men på senare år bytt ansikte.

I stand corrected.

Men ibland räcker bara inte de där 7000 tecknen, eller den begåvning man har, till.

Har även fått några andra mail som ifrågasätter att jag tog med Jonas ”Basshunter” Altberg på listan. Det står jag däremot för fullt ut.

Även om hans eget bidrag till geek-kulturen är litet så markerar han höjdpunkten på fildelningen. Efter honom var guldåldern över.

Dessutom är det alltid kul med busksis-trance.

Jag har inte plankat i tunnelbanan sen jag jag slutade stjäla tamponger. Alltså bägge av politiska skäl: man ska inte betala för det som bör vara gratis. Tyckte jag då. Tycker jag kanske inte på exakt samma sätt längre (nu är världen istället full av människor som inte vill betala för det de vant sig vid att få gratis – bjudvin, biljetter, böcker…)

Men det var ändå lite roligt att kollektivtrafiken byggdes ihop med kvinnovarandet i min ungradikala hjärna. Nu kommer en ny rapport av Planka.nu, den fjärde: Trafikmaktordningen (som kan laddas ner här). Den jobbar hårt på att låta maktordningar mötas: trafikens, könets, klassamhällets.

Travestin ”Man föds inte till bilist, man blir det” öppnar häftet och stor vikt läggs på att pedagogiskt reda ut begreppet automobilitet – autonomi och mobilitet, självständighet och rörelse. Föreställningen att vi är fria när vi rör och oss och framför allt när vi rör oss i bil. En föreställning som förstås är en illusion eftersom den friheten bygger på en rad beslut fattade av andra: från vägbygget till trafikreglerna.

Planka.nu vill ha en kollektiv värld, där förorten lever och man inte behöver fullt så många dagliga resor – och om de behövs så är de levande. Jag älskar planka.nu och deras visioner. Inte minst för att jag vet att jag också förvandlas till en galen egoist när jag sätter mig i en bil, för att klimatmålen kräver större förändringar än lite ny teknik.

Helena Eriksson får alltså Aftonbladets litteraturpris 2009. En mycket värdig vinnare. Om ni inte har läst henne är årets diktsamling, Logiska undersökningar, faktiskt en mycket bra plats att börja. För att sedan fortsätta och fortsätta. Hon tillhör de poeter man inte blir färdig med, vilket juryns motivering också försöker uttrycka. 

Någon som har uttryckt sig mycket väl om Erikssons författarskap är vår litteraturkritiker Hanna Nordenhök, som i somras skrev en lång text som fick rubriken Allt är dräkt. Läs den på:

 http://www.aftonbladet.se/kultur/article5743668.ab

Imorgon delas Aftonbladets litteraturpris ut. Vem som blir nummer femtiotre på den mäktiga lista som innehåller namn som Tomas Tranströmer (redan andra året – 1958!), Willy Kyrklund (1959), Birgitta Trotzig (1961), Lars Norén (1971), Göran Sonnevi (1972), Eva Runefelt (1978), Willy Granqvist (1982), Mare Kandre (1991), Ann Jäderlund (1992), Steve Sem-Sandberg (1996), Lotta Lotass (2001) och Sara Stridsberg (2006) avslöjas i morgondagens blad. 

Som vanligt har juryarbetet bjudit på lyxigt vindlande, ingående samtal om den nyskrivna litteraturen. Romaner och diktsamlingar har vänts och vridits, flugit som slagträn i luften, hissats och dissats. Till sist visste vi precis. 

Och i morgon offentliggörs alltså vem som får priset som består av 50 000 kronor och en hel massa ära och som sedan 1957 delas ut ”på exklusivt konstnärliga grunder till någon svensk diktare som ännu befinner sig i skapande utveckling”.

Missa inte. 

Ikeas nya reklamfilm: En mamma får en smörkniv av sin lilla son, han har täljt in ordet ”Mama” (som i tidskriften) på den och modersögonen immar av rörelse: ”Ära vare gud i höjden, denna har han gjort i slöjden”, liksom. Men sonen är ett barn av sin tid – inte producent utan konsument. Han har varit på Ikea och köpt ett helt gäng smörknivar av trä för en billig peng, och så ristat lite i en av dom, för en mer personlig touch.

Det känns lite som Ikeas version av Lukas Moodyssons Mammut. Den där avgrunden av skillnad: hur ”våra” barn inte har tid att slöjda, medan andra barn jobbar för brinnande livet i fabriker någonstans långt bort från den svenska julklappsutdelningen. 

”Ikea fixar julen”. Men inte stämningen. 

Läs Mikael Nybergs artikel om familjeföretaget och rikedomarna på morgondagens kultursida. 

Efter klockan 17 i dag (tisdag den 1 december) debatterar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg vägkrogsbibliotekens framtid med riksdagsledamoten Mats Johansson (M) i Studio Ett. (Lyssna i efterhand här)

Idag handlar inte mindre än tre program i P1 om den allt hetare frågan om vägkrogsbiblioteken. Kulturnytt har tagit upp frågan och Nya Vågen sände kl 14 en debatt direkt från Luleå mellan författaren och lastbilschauffören David Ericsson, Transportarbetarförbundets Lotta Durgé och Henrik Toremark från kulturdepartementet.

Efter att Aftonbladets kultursida (5 oktober) uppmanade till protest mot kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths beslut att lägga ner de omåttligt populära bibliotek där lastbilschaufförer idag kan låna ljudböcker har motståndet mot vuxit sig allt starkare.

Hittills har fyra tidningar och ett förlag hörsammat Aftonbladets upprop att adoptera ett eget bibliotek.

• Svenska Dagbladet har skänkt 12 kilo ljudböcker till Hummelsta utanför Enköping.

• Arbetarbladet skänker böcker till Tönnebro värdshus.

• Helsingborgs Dagblad har adopterat Björkäng. 

• Östgöta Correspondenten Östgötarasta.

• Förlaget Bonnier Audio har skänkt 200 ljudböcker till Smålandsrasta, Nyköpingsbro och Östgötarasta.

• Aftonbladet skänker sina ljudböcker till Töre i Kalix.  

Juryn är tillbaka och följande böcker tävlar om Nordens största litterära pris. 

Danmark:

Peter Laugesen: Fotorama (diktsamling, Borgen 2009)

Ida Jessen: Børnene (roman, Gyldendal)

Finland:

Sofie Oksanen: Puhdistus (roman, WSOY)

Monika Fagerholm: Glitterscenen (roman, Söderströms/Albert Bonniers)

Island:

Einar Kárason: Ofsi (roman, Mål och menning)

Steinar Bragi: Konur (roman, Mål och menning)

Norge: 

Karl Ove Knausgård: Min kamp 1 (roman, Oktober)

Tomas Espedal: Imot kunsten (notatbøkene) (roman, Gyldendal)

Sverige: 

Steve Sem-Sandberg: De fattiga i Lódz (roman, Albert Bonniers)

Ann Jäderlund: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (diktsamling, Albert Bonniers)

Färöarna: