Kulturpropositionen engagerar många läsare, liksom Göran Hägglunds uttalanden om kulturvänstern vs. ”verklighetens folk” (verklighetens folk är för övrigt ett uttryck som Ny Demokrati var för först med, visade SVT:s Aktuellt igår). Här är ett representativt läsarbrev i frågan:

”HELT  RÄTT  ATT  INTE  GE  MASSA  PENGAR  TILL  KULTURVÄNSTERN, BÖRJA  JOBBA  ISTÄLLET  JÄVLA  FLUMMARE.

/xx”

 

I morgon recenserar jag piratbyråns grundare Rasmus Fleischers bok Det postdigitala manifestet. En intressant bok som pekar ut en ny riktning för den digitala debatten och synen på hur vi lyssnar på musik. 

När jag frågade Ink Bokförlag om vi fick lägga ut hela boken i pdf-format på vår hemsida blev svaret nej. 

Boken går dock redan att kopiera från Pirate Bay.

Fleischer skriver både i sin egen blogg och på Newsmill om varför han inte vill distribuera boken som gratis pdf. Digitala böcker kan inte ersätta pappersböcker, menar Fleischer och påpekar vilka förändringar och brister som kan uppstå när man med olika metoder kopierar text.

Jag har länge misstänkt att tonläget i debatten om fildelning skulle bli annorlunda när fler verbalt begåvade författare plötsligt inser att deras verk går att kopiera på samma sätt som musik.

Det är positivt att debatten utvecklas.

Men jag kan inte dölja att jag som musiker glädjer mig över att fildelningspositiva författare nu får chansen att uppröras över att det cirkulerar misslyckade kopior av deras egna verk. 

I musikerns fall handlar det oftast om dåligt mastrade mp3or, avklippta låtar, låtar som tillskrivs fel upphovsman för att inte tala om felaktigt kopierade sångtexter. I författarnas fall kommer det att handla om böcker som saknar omslag, kapitel och texter som förändras.

Själv har jag Fleischers bok både i pappersform och pdf. Båda var gratis.

Det värsta med gårdagens hysteriska Ingmar Bergman-auktion på Bukowskis är att nu finns det en massa människor som har direkta ekonomiska intressen av att hans filmer inte glöms bort.

Nyblivna ägare till diverse föremål ur det Bergmanska hushållet som i framtiden kommer att göra allt de kan för att haussa upp andrahandsvärdet på sina hörselskydd och sängöverkast.

Det enda sättet att motivera någon att i framtiden betala minst 98 000 spänn för den där stereon torde ju vara att inpränta i omvärlden vilket astronomiskt, gränslöst geni Bergman var.

Bergman visste vad han gjorde när han skrev sitt testamente.

I dag publiceras ett upprop signerat av 13 tidskrifts- och kulturredaktörer samtidigt i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan. 

Ett upprop som protesterar mot regeringens försök att förändra stödet till svenska kulturtidskrifter så att det inte längre går till tidskrifter som ägnar sig åt samhällsdebatt.

Staten bör inte diktera vad kulturtidskrifterna ska skriva om.

 

Ett upprop som alla kan skriva på finns här.

I morgondagens tidning är två av sex artiklar signerade Claes Wahlin och tre (!) Åsa Linderborg.

Nytt rekord!

Vi håller sidbudget med råge och bjuder dessutom på läsfest.

Dagens kulturnyhet var ju annars att radioteaterns chef Jasenko Selimovic kom ut som folkpartistisk politiker. Kanske ingen större överraskning för den som sett hans pjäser om individer som underkastar sig staten, lyssnat på hans radioprogram om att vården kanske bör privatiseras eller noterat att han skriver krönikor i Fokus.

Inte för att det är något f e l med att skriva krönikor i Fokus! Många av mina bästa vänner skriver krönikor i Fokus…

Grunge

Idag släpper Alice in Chains sitt första studioalbum på 14 år: Black gives way to blue.

Flanellskjorta på, med andra ord.

 

Tillbaka från bokmässan i Göteborg, som får mig att fånflina vid minnet av alla besökare och estradörer i vår monter, bläddrar jag bland läsarbreven som kommit till redaktionen. De är av blandad sort. Alla lika tänkvärda.

Exempel 1:

”Till Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg

Håll käften din jävla arabfitta!

Med vänlig hälsning xx.”

 

Exempel 2:

”Hej!

Varför har ni slutat recensera Anatole France?

Tacksam för svar!

xx”

 

Jag önskar att jag hann svara på allt som kommer, men tiden räcker inte till. De enda brev som gör mig frustrerad på riktigt, är när läsare (med vänstersympatier) klagar över att vi inte har skrivit tillräckligt mycket om Afghanistan, Irak, Israel, Forum för levande historia, Honduras, finska inbördeskriget, spanska inbördeskriget, miljöhotet, Venezuela, klassklyftorna, Reinfeldt, Mona Sahlin, direktörslönerna, pensionssystemet, betygssystemet etcetera. De breven avspeglar en helt vansinnig mediesituation, där Aftonbladet är den enda större arenan som förväntas ge ett alternativ till den liberala hegemonin. 

Andra brev är roligare. Med anledning av de nygamla spekulationerna om vem som döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson, berättar en läsare att hon för 20 år sedan drömde att det var Bengt Bedrup. ”Har redaktören möjlighet att forska i detta?” Svar: Nej, tyvärr. Tiden räcker inte till.

Själv drömde jag nyligen, att jag cyklade långt och skitsnabbt, när jag plötsligt upptäckte att cykeln saknade styre. Det är på natten man bearbetar dagarna. 

Åsa

Nu kan du läsa Aftonbladets kulturartiklar direkt i mobilen. Skicka ett sms med ordet KULTUR till 72600 så får du en direktlänk till sajten.

Nu så, nu har ljudnivån sjunkit, luften återkommit. Vi städar. Snart på tåget härifrån. Men först en sista runda mot pedagogiska leksaker. Kan vara lagom nivå när omladdningen ska börja.

Sist ut i montern: ett gästspel från tidskriften Ord & Bild. Redaktionssekreterare Martin Engberg intervjuade konstnären och poeten Leif Holmstrand. Han berättade bland annat om sitt alter ego Anna-Maria Ytterbom och läste ur hennes kommande bok: 

”Inget rotsystem och inget nervsystem och inget språk är inte möjligt”