Åtta kvinnor sitter i ett fikarum på Trollskogens förskola och pratar om Borlänge kommuns värdegrund.

Att skaffa sig en värdegrund är den senaste flugan bland svenska kommuner. En värdegrund innehåller fina intentioner, positivt laddade ord och ska sammanfatta vad en kommun vill stå för.

För en kritisk skribent är det öppet mål. Jag har tre vässade pennor i fickan.

Kvinnorna, anställda på förskolan och ett äldreboende som heter Hällsjöhemmet, är sammankallade av Borlänges informationschef Ann-Cathrin Brovall. De bjuder på kaffe och vetelängd.

• Jag finns här för Borlängebon.

• Jag gillar utmaningar.

• Jag möter varje människa med öppenhet.

Det är Borlänge kommuns värdegrund. De tre meningarna utarbetades av en projektgrupp bestående av sex personer. De undersökte vad det fanns för tidigare värdegrunder inom kommunens olika verksamheter och fann 56 stycken.

Projektgruppen gjorde studiebesök i Södertälje, Vara och Göteborg. Kommunfullmäktige tillsatte en beredning med representanter för alla partier. Alla chefer i kommunen informerades. De utsåg 220 medarbetare till ambassadörer för värdegrunden.

Sammanlagt har mer än 500 personer studerat, diskuterat och grubblat. Resultatet är de tre meningarna ovan. Sammanlagt 14 ord. Hur mycket tid och pengar kan man spendera på fluff och honnörsord?

Jag läppjar på kaffet. Pennorna är på plats i fickan.

Framför mig ligger en vit plastpärm, ”Metoder och verktyg för vårt värdegrundsarbete.” Bakgrund. Övningar. ”Choklad är gott. Glass är godare än äpplen… Man kan bli vän med sin värsta fiende… Håller med = tummen upp. Håller inte med = tummen ner. Hur upplevde du övningen?”

Herre Gud.

Men så börjar Caroline Berglund prata. Hon är undersköterska på äldreboendet och berättar med kraft och precision hur värdegrunden hjälpt personalen att förändra sitt arbete till de gamlas bästa.

– Förut flyttade de in till oss och vi gav dem vad vi hade att leverera. Fokus har flyttat från personalen till Borlängebon.

De som kom till Hällsjöhemmet behandlades lika oavsett vilka behov de hade. Maten serverades på bestämda tider. När maten stod på bordet skulle man äta oavsett om man var van att sova länge på morgonen eller ville dinera sent.

– Vi hade regler, säger Caroline. Vi väckte ”Märta” när hon skulle äta. Nu får hon sova om hon vill och äta frukost senare.

Personalen tar reda på de boendes historia. Man undersöker varje persons behov och önskemål.

– Det är mer specifikt. Vi tar hänsyn till hur de har levt förut och vad de vill ha. Alla är unika. Och det blir enklare för de boende att komma till oss med sina önskemål. Hela arbetssättet är annorlunda.

Sedan berättar kvinnorna som arbetar på förskolan hur värdegrunden hjälper dem, och jag inser att det de beskriver är ett slags förverkligad utopi. Ända sedan det moderna samhället växte fram med industrialismen har ju idealet varit att myndigheter och institutioner ska tjäna folket.

Det var förresten den kinesiske kommunistledaren Mao Zedongs mest berömda paroll – tjäna folket. En hel generation ungdomar över hela världen vurmade på 1960-talet för de orden, fast de i själva verket dolde en bysantinsk diktatur.

Vem kunde ana att en av 1900-talets mest berömda politiska paroller skulle förverkligas i det småtråkiga Borlänge?

Ingen inbillar väl sig att allt numera är toppen i Borlänge. Men det är ganska fantastiskt när kommundirektören Åsa Granat säger:

– Vi arbetar alla i Borlängebornas tjänst. Det ska a l l a veta. Även ekonomerna i stadshuset.

Kanske är det så att det inte bara krävs politisk vilja utan också välstånd för att en kommun ska tycka sig ha råd att engagera 500 personer för att utforma tre meningar. Ju mer jag tittar på dem, desto märkvärdigare blir de.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16384838.ab

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16384849.ab