Startsida / Inlägg

Landskrona: Segregation i världens snällaste land

av Lotte Fernvall

 

Hur är det möjligt att världens välvilligaste land också är ett av världens mest segregerade?

Landskrona är en av Sveriges invandrartätaste städer. Det räcker med att ta en promenad på stan för att se det. Och statistiken som stadsledningskontoret förser mig med – Sverige är ju ett land där vi alltid har ordning på sifforna – bekräftar bilden.

En tredjedel av Landskronas dryga 42 000 invånare är av ”utländsk bakgrund”.

Detta avspeglar sig dock inte i styrningen av staden. När jag granskar listan över ordinarie ledamöter i kommunfullmäktige finner jag tre, kanske fyra, namn som ger en känsla av ”utländsk härkomst”. Det är Jasna Zubic, socialdemokrat, Said Hadrous, vänsterpartist och Gulistan Batak, folkpartist.

Säg fyra av 51.

Resten är traditionellt svenska – Karlsson, Persson och Svensson – plus enstaka namn med finsk lutning, och det är nästan samma sak.

Hur är det ens möjligt att den politiska representationen kan missa en tredjedel av stadens befolkning?

Jag söker upp Gulistan Batak, 32. Sexårig kom hon till Sverige som flykting från turkiska Kurdistan. Hennes pappa Apo var redan här. Han var aktiv i den kurdiska separatiströrelsen och hade flytt hit via Syrien.

Gulistan Batak
Gulistan Batak är planarkitekt.

Apo fick jobb, först på Saab-Scania i Sibbhult, sedan öppnade han restaurang i Landskrona. Han inpräntade i sina barn att skaffa sig utbildning. Gulistan Batak är akademiker och arbetar som planarkitekt i grannkommunen Bjuv.

Hon sitter i Landskronas stadsfullmäktige för Folkpartiet sedan 2010. Vi äter kycklingsallad på en kurdisk restaurang och försöker komma på varför Sverige är så segregerat.

Batak har aldrig upplevt någon diskriminering värd att nämna. Möjligen blir hon påmind lite oftare än hon skulle vilja om att hon är invandrare, men påminnelserna är oftast välvilliga: Du pratar så bra svenska. Du har så bra utbildning.

Hon petar i salladen och grubblar.

– Sverige är inte konstruerat för att invandrare ska komma in i samhället, säger hon. Man vill inte ha klapp på huvudet. Man vill inte bli tyckt synd om. Man vill ha jobb. I stället får man gå en massa krångliga utbildningar. Segregationen är inte svenskarnas fel och inte invandrarnas. Det är samhällsstrukturen, ett system där folk går en massa meningslösa projekt.

Inget är så svårt som att bryta invanda mönster. Det blir tydligt när Batak berättar vad hennes eget parti gör för att häva segregationen i Landskrona.

Partiet har påbörjat ett integrationsprojekt. Där kom ordet igen. Projekt. Folkpartiet ska träffa invandrarföreningar, minst tre i veckan, fast det har inte riktigt blivit så för Gulistan Batak har inte haft tid. Hon har ett arbete att sköta, och en sjuårig son.

Gulistan Batak
Gulistan Batak, 32, kom till Sverige som sexårig flykting från turkiska Kurdistan.

Jag ringer Torkild Strandberg, folkpartistiskt kommunalråd.

– Visst är det häpnadsväckande, säger han apropå frånvaron av invandrare i fullmäktige. Det beror inte på att vi stänger ute någon. Dörrarna är vidöppna. Varför nappar inte fler? Visste jag det hade jag åtgärdat problemet.

Det märkliga är ju att många av de invandrare som finns i Landskrona och över hela Sverige är politiska flyktingar. Politik är deras öde, politik borde vara deras livsluft. Men de grottar ner sig i emigrantintriger och i diverse invandrarföreningar.

Sådana är det gott om i Landskrona. Det finns alltså engagemang och vilja att lägga ner kraft och tid.

Kanske är de outtalade reglerna för många och de sociala koderna för svåra att lösa. Marko Huttunen är ledamot för moderaterna och i sammanhanget en ungdom, 31 år. (Genomsnittsåldern i fullmäktige är 55.)

– Vi som politiker känner inte så många invandrare, säger han. Det ser man ju när man är på fest. I Lions och Rotary är det likadant. Inga invandrare.

Huttunen har enligt den konstiga svenska definitionen utländsk bakgrund eftersom far är finne och mor brasilianska. Fast han är född i Landskrona. Och eftersom pappan är finne kvalar Huttunen in som svensk med en gång.

Kanske är Sverige som en liten instängd by långt ute i granskogen. Vi har inget emot främlingar. Men vi bjuder inte in dem på kaffe. Och nykomlingen törs inte knacka på.


Vad är det bästa och sämsta med din kommun?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16404160.ab

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16404147.ab