Vi började resan i Kiruna, i folkhemmets sista utpost, med gruva, arbetstrygghet och nyanställningar.

Vi slutar resan i Lund, där Malkiat Singh får söka ett jobb han redan har.

Kanske är det skillnaden mellan det Sverige som inte längre finns och det Sverige som kommer. I det nya Sverige ska vi gå på tå, vara på hugget, älska utmaningar och sannerligen inte vara säkra på att få behålla jobbet även om vi sköter oss och företaget går bra.

Det kanske finns någon som är mer på hugget än du?

Malkiat Singh, en ivrig, pratglad och vänlig herre, är bussförare sedan 1998. Han började som timanställd köra för Linjebuss på kvällarna medan han arbetade heltid i Tetra Paks personalmatsal på dagarna.

Sedan fick Arriva entreprenad på busstrafiken i Lund och Singh sökte jobb. Efter intervju och provanställning fick han en heltidstjänst.

Första maj 2005 tog Bergkvara buss över entreprenaden från Arriva. Malkiat Singh och hans kolleger fick då söka om sina tjänster. I anställningsprocessen ingick intervju och körprov. Han körde en buss i 30 minuter genom Lund, längs samma rutt som han kört i sju år, medan en inspektör från Bergkvara granskade honom.

Singh fick jobbet som han redan hade.

I grunden är han akademiker, filosofie kandidat vid Punjab University, Indien, filosofie magister vid universitetet i Gdansk, före detta lektor på universitetet i Krakow. Singh och hans polska fru Hanna, ekonom, lämnade Polen under militärdiktaturen 1985.

Singh undervisade till en början fyra timmar i veckan på Lunds universitet. Men behovet av indologer var inte så stort.

– Det viktigaste är att kunna försörja sin familj.

Han utbildade sig till bilmekaniker, han var timanställd i barnomsorgen, han arbetade i köket på Tetra Pak.

Han är mycket nöjd med att vara busschaufför. Han är skyddsombud och arbetsplatsombud för fackförbundet Kommunal. Bergkvara är en bra arbetsgivare, säger han, lyhörd, beredd att ta till sig synpunkter från de anställda.

Det är dags för Malkiat Singh att söka sitt jobb en gång till. Norska Nettbuss tar i mitten av augusti över entreprenaden från Bergkvara. Singh och hans arbetskamrater ska genomgå hälsokontroll, drogtest, göra körprov och lämna utdrag ur polisregistret. De ska intervjuas.

Malkiat Singh har kört buss i Lund i 15 år. Han kan varenda linje. Ändå kan han inte låta bli att känna oro.

– Det känns osäkert, otryggt.

Han är 65 år och vill fortsätta arbeta åtminstone till 67.

– Jag är frisk och tycker inte om att sitta hemma. Dessutom är pensionen inte så stor.

Han sitter i busschaufförernas rastlokal vid Botulsplatsen. De dricker kaffe och småpratar. I ett fönster ligger papper från facket: Försäkring vid arbetsbrist. Anmäl uppsägning. Ett formulär som ska fyllas i av den som deltar i ett ”omställningsprogram”, uppgifterna kommer bara att lämnas vidare till Trygghetsfonden.

Singh började arbeta 5.35 i morse. Han har rast mellan 10.01 och 11.04. Eftersom rasten är längre än 30 minuter är den inte betald. Sedan kör han mellan 11.04 och 14.50.

Det är ett bra schema. Hans längsta arbetsdag ser ut så här: Körning 5.19 till 10.11. Obetald rast fram till 11.30. Körning till 16.04. Efter två och en halv timmes körning har han rätt till nio minuters kisspaus. Det står i avtalet. Det finns toaletter vid varje ändhållplats.

Så det kan bli långa dagar?

– Nej, aldrig mer än 13 timmar. Det är den avtalsenliga ramtiden.

Singh fyller en plastflaska med vatten som han ska ha med sig.

– Jag tycker om att köra buss. Jag tycker om att vakna på morgonen och gå till jobbet. Man träffar mycket folk, alla sorter. Det är mycket studenter här. Lund är en internationell stad.

Han går ut på torget och väntar på den buss han ska överta. Linje två. En kollega stannar till och klagar på att han inte får någon kisspaus. Singh gör en anteckning, lovar att prata med arbetsledningen.

Så kommer bussen. Malkiat Singh sätter sig på förarplatsen och ställer vant in stol och ratt. Han svänger ut från torget och kör med vana, nästan automatiska rörelser genom staden. Ernst Wigforss gata, Excellensen, Ministervägen, Värpinge gård… Det är gråväder och snöflingor virvlar i luften men man kan ändå ana våren.

En del av passagerarna hälsar på Singh som en gammal bekant. Det är en dag som alla andra. Det är en bra dag. Klockan 14.14 stannar Malkiat Singh för sista gången på Botulsplatsen. Dagens resa är slut, och där slutar även vår färd genom Sverige.

 

 

Vad är det bästa och sämsta med din kommun?
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16416245.ab

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16416185.ab