Möjligen är Martin Tano beviset för att Pajala slutgiltigt har trätt in i den moderna världen. Han har nämligen spekulerat i aktier, och förlorat.
Om detta är Martin, en fotbollsspelande, vältränad och älskvärd 21-åring, inte ensam. 500 personer i kommunen har gjort likadant. Det motsvarar tio procent av Pajalas vuxna befolkningen och det sensationella är att alla satsade på samma företag, gruvbolaget Northland Resources.
Om Martin i något avseende är unik, är det för att han är så ung och satsade så mycket.
Han arbetar i Sport- och skohuset, ägt av hans föräldrar, en affär som tillhandahåller det mesta inom sport plus lite till. Redan som gymnasist köpte Martin aktier i Northland för tusen kronor. Skolan hade ordnat en presentation av det nya bolaget. Northland skulle öppna gruva i Kaunisvaara strax norr om Pajala. Presentationen lät väldigt bra.
Aktien stod då i tre kronor. Priserna på järnmalm steg och steg.
Gruva. Järnmalm. Det låter tryggt, rejält.
– Man skulle kunna tjäna mycket pengar. Det sa alla.
Harry Rantakyrö, tidigare ordförande för fackklubben ”Gruvtolvan” och en lastare för den dyrbara malmen vid gruvan i Kaunisvaara.
Martin läser inte affärssidorna i tidningarna. Men han fortsatte att köpa aktier. Sammanlagt blev det för 170 000 kronor (han hade vunnit på nätpoker och haft tur med aktier i Lundin Mining och New Wave, två andra företag han inte visste mycket om.)
I genomsnitt betalade han tio kronor. På byn pratade folk om att aktierna snart skulle vara värda mellan 30 och 70. Martin funderade på att köpa bil och resa jorden runt.
Eftersom 500 andra resonerade likadant upplevde kommunen för första gången en febrig spekulationsvåg. Det växer inga tulpaner i Pajala, men tankarna går till 1600-talets folkliga spekulation i tulpanlökar i Holland, historiens första finansbubbla. Men den jämförelsen är inte korrekt eftersom en gruva i en torrlagd myr svårligen kan jämföras med en orimligt värderad blomsterlök.
IT-bubblan för drygt tio år sedan är en bättre jämförelse.
Det fantastiska är att det hände här.
Jag promenerar genom villasamhället längs den isbelagda Torneälven. Långt därnere på isen knattrar en skoter. Framför mig vandrar en man med en hund. De försvinner i en öppning i en snödriva. Senare möter jag en kvinna som noga men vänligt granskar mig. Många fler är inte ute i det vackra blidvädret.
Långtidsparkering norr om polcirkeln.
Jag går till badhuset (inträde 30 kronor) och simmar ensam en kvart innan två damer ansluter.
Det är långt till de blanka kostymerna på Stureplan.
Detta var ett samhälle av skogsarbetare och småbrukare och ända in på 1980-talet hängde ett porträtt av den sovjetiska kommunismens fader, Lenin, i Folkets hus i Kaunisvaara, där Northlands gruva ligger.
Pajala var dessutom på 1800-talet födelseort för laestadianismen, en asketisk kristen inriktning. Laestadianer fördömer inte aktiehandel, men fromma fundamentalister som anser att dans är synd förknippar åtminstone inte jag med drömmen om snabba cash.
Pajala är den sista platsen i Sverige där man skulle föreställa sig aktiehysteri.
Man kan invända att ortsborna hjälpte Northland med välbehövligt kapital. Ett nytt stort företag är det bästa som hänt kommunen på åtminstone 60 år.
Sandra Lindberg kör borrigg. Hon köpte Northlandaktier i förrförra veckan.
Och kapital behövs! Nu när gruvdriften äntligen är igång behöver bolaget 100 miljoner kronor i månaden i två år – bara för att hålla verksamheten igång – tills den bär sig själv.
När det blev offentligt att det fattades 2,5 miljarder dök aktien som en nerskjuten jumbojet och landade på 60 – 70 öre.
I detta sammanhang förslår inte Pajalabornas sparpengar långt. Dessutom var spekulationen ingen hjälp för Northland, ty aktiespekulanter köper av andra spekulanter och bidrar inte med kapital till bolaget.
Lätta pengar, snabba pengar. Att skaffa en förmögenhet utan att behöva arbeta. Stureplan har landat utanför Lars Levi Laestadius enkla pörte, som numera är museum.
Martin Tano sitter i fikarummet på Sport– och skohuset. Han känner tio andra som också köpte aktier.
– Det finns en liten chans att de börjar stiga igen…
Han skrattar tyst, generat, ursäktande. Han vet att chansen är större att Northland gör konkurs och då är insatsen borta. Välkommen till 2000-talet.
Under 14 dagar ska fotografen Lotte Fernvall och jag resa från Kiruna i norr till Malmö i söder. Vi ska berätta om människor vi möter, om det nya, och om det gamla som är på väg bort.
Det knakar och kvider, smäller och brakar – häng med!
