Välkommen till Sjöbo!

Det är en kommun med fina paroller, till exempel ”Sjöbo, en plats för tillväxt” eller: ”Upplev Sjöbo”.

Orden står på en broschyr vars omslag pryds av en äng med betande kossor, blå himmel och ulliga moln. Broschyren finns i ett ställ på turistbyrån.

I denna vackra kommun utlyste svinbonden och kommunalrådet Sven-Olle Olsson folkomröstning om flyktingmottagande 1988. Det handlade om elva människor som behövde skydd. Kommunens invånare ställde upp bakom Olsson, 67 procent röstade nej till flyktingmottagande.

Det väckte intensiv debatt, upprörda känslor över hela Sverige och uppmärksammades internationellt. Den breda, folkliga främlingsfientligheten hade fått fäste i den etablerade politiken.

Olsson utslöts ur Centerpartiet. Han bildade Sjöbopartiet och blev en hjälte för Sverigedemokrater. Sjöbo visar vägen! sa de. Olsson ställde i valet 2002 upp som riksdagskandidat för Sverigedemokraterna.

I snart 25 år har Sjöbo varit symbol för det inskränkta, ogina och smårasistiska Sverige. Men det är klart att även Sjöbo har en turistbyrå. En dam vid namn Renée Jönsson sitter fördjupad i kontorsarbete i det inre rummet. Hon rycker till när jag kommer in – en besökare. Hon reser sig upp och kommer ut, artig, kanske lite undrande.

Förra veckan besökte ett äldre par turistbyrån. De ville spendera en dag i Sjöbo. Jönsson rekommenderade Gästgivargården snett över torget och konsthallen som ligger vägg i vägg med turistbyrån.

– På sommaren är det naturligtvis betydligt fler besökare. 40-50 om dagen. Många är på genomresa till Österlen eller Ystad. De stannar här över dagen.

Jönsson hämtar broschyrer och kartor. Hon visar badsjön och var man kan fiska.

– Vi har skidspår, säger hon. Folk kommer från Malmö och långtifrån för att åka här.

Hon blir inte överraskad när jag nämner att Sjöbo annars mest är känt för främlingsfientlighet.

– Vi vill ha bort den stämpeln, säger hon. Vi ska ändra på det. J a g är inte främlingsfientlig. Jag kommer ju från Luxemburg! Kärleken förde mig hit.

Hon träffade sin man när han arbetade åt Tetra Pak i Luxemburg 1984.

Hon lutar sig fram en aning, som om hon vill ge ett förtroende.

– Jag tror inte att folk här innerst inne var emot flyktingar. Jag tror de utsattes för påtryckningar.

Att Sjöbo fortfarande är en symbol för främlingsfientlighet säger något om hur lite som trots allt händer i vårt land. Sedan 1988 har kommunismen fallit, Sovjetunionen upplösts, två stora krig utkämpats i Mellanöstern, Sverige blivit medlem i EU, krigat i Afghanistan, regeringar kommit och gått…

Och Sjöbo är Sjöbo.

Turistbyrån sorterar under kultur-, turism- och fritidsenheten i kommunen.

– Vi har diskuterat hur vi ska få bort stämpeln. Vi ska betona vad vi står för i dag och inte det som varit.

Renée Jönsson hämtar kommunens kultursekreterare Ylva Wallström som inte verkar glad över att prata om folkomröstningen 1988:

– Det där med främlingsfientlighet är historia.

Kommunen har sedan 2001 ett avtal med Migrationsverket om att ta emot 20-25 flyktingar per år. Kommunens flyktingsamordnare heter Besnik Kolgjini, han kom till Sverige med sin familj från Albanien 1966.

– Det är ingen skillnad mellan Sjöbo och Malmö och Lund eller Göteborg, säger han. Världen förändras! Våra nyanlända märker ingen främlingsfientlighet. Sjöbo är inte mer främlingsfientligt än någon annan kommun.

Riktigt så är det nog inte. Sjöbopartiet har sex mandat i kommunfullmäktige och Sverigedemokraterna fem. Tillsammans har de elva av 49 mandat.

Främlingsfientligheten och den småskurna provinsialismen har blivit vardag. Inte bara i Sjöbo utan i hela Sverige, där ett främlingsfientligt parti firar ständiga triumfer i opinionsmätningarna.

Och i så måtto fick Sverigedemokraterna rätt: Sjöbo visade vägen den gången, för 25 år sedan.

Vad är det bästa och sämsta med din kommun?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16416257.ab

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16416271.ab