Mats Andersson, 22, har en skuld på 1 458 kronor liggande hos kronofogden, men om den går till utmätning så finns inte mycket att hämta. Mats har en rostig Volvo 850 och den får fogden gärna ta.

Mats bor i Töreboda, en kommun som inte är känd för någonting mer än att invånarna har skulder som de inte betalar. Stefan Fölster, tidigare ekonom på Svenskt näringsliv, nu ledare för egen tankesmedja, skrev i en debattartikel att 21 procent av kommunens invånare var föremål för ansökningar om betalningsförelägganden 2011.

Därefter dansade Töreboda runt i bekymrade kommentarer om tillståndet i landet. Kommunalrådet, socialdemokraten Lars-Åke Bergman, blev överraskad av det ekonomiska moras han tydligen befann sig i.

– Det är oerhört bekymmersamt att figurera i sådan här statistik, sa han när jag ringde honom.

Sålunda är Mats Andersson personifieringen av det som tycks ha gått snett i Töreboda.

Eller är han det?

Vi ses utanför Hembageriet på Norra Torggatan. En isvind sveper mellan husen och Mats kommer emot mig i luvtröja och skinnväst med en massa märken. Cruisin Club Mariestad. Han presenterar sig som ”renodlad raggare” och på frågan vad en raggare gör säger han:

– Vi åker runt och umgås i våra bilar och dricker öl. Vi åker kollektivt, sex i varje fordon.

Mats hamnade hos kronofogden eftersom han inte hade råd att betala en bilförsäkring. Hans inkomst inskränker sig till 3000 kronor i månaden i aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen. Mats och hans sambo Helena, också arbetslös, bor i en lägenhet som kostar 3 600 i månaden, så var och en kan förstå att de har det knapert.

De har lånat sammanlagt 67 000 kronor av Helenas mamma för att hålla sig flytande.

Kan de få hjälp av socialen med hyran? Nej, för de hyr av en värd som ännu inte gett dem något riktigt kontrakt.

Kan de få hjälp av Mats föräldrar?

Nej, fadern är arbetslös sedan ett år och Mats vill inte ligga dem till last.

Låter det som misär? Ja, särskilt när Mats berättar vad han gör på dagarna:

– Jag ligger på soffan och latar mig. Jag tittar på TV, helst på program som handlar om jänkare. I början var jag aktiv och sökte jobb. Men sedan tröttnade jag.

Så långt låter det som en ordinärt socialreportage. Men det är också så här:

Mats har gedigen utbildning och yrkeserfarenhet. Han gick hotell- och restauranglinjen i gymnasiet. Han fick arbete som restaurangchef på M/S Ceres, en turistbåt på Göta kanal. Men båten såldes och började gå på östgötasidan i stället, och Mats blev arbetslös.

Han tjatade sig till en chaufförsutbildning av kommunen och nu har han kort för långtradare med släp. Mats kan godshantering, köra truck och han har rätt att forsla sprängmedel.

Han är alltså en 22-åring med arbetslivserfarenhet och två kompletta yrkesutbildningar.

Men Mats vill inte flytta längre än till Lyrestad en och en halv mil bort. Där har han chans att så småningom få ta över sin mormors hus när hon flyttar till något mindre.

– I Lyrestad finns det fruktansvärt med raggare.

Mats säger det som förklaring till varför Lyrestad är trevligt. Vi åker dit i den rostiga Volvon. Mats berättar om Törebodafestivalen, om bilträffarna i Hajstorp på sommaren, om raggarklubbens årliga bilutställning i Mariestad. 320 fordon senast. En förening för amerikanska likbilar har bett att få komma och de är välkomna, fast Mats personligen skulle inte vilja köra omkring med en sådan.

Han vill ha något med stora hjul och stora fenor, dock inte Cadillac för det är raggarnas Svenssonbil.

Han visar det vackra röda huset på slätten där han växte upp.

I Lyrestad lånar Mats en vit Chrysler New Yorker av vännen Jonathan Marshall. Den startar med visst besvär. Mats kör en sväng genom Lyrestad.

– Alla känner alla. Det är mysigt.

Genom en kompis hoppas Mats att få anställning som kökschef på en krog i Mariestad.

Så vad gör du om fem år?

– Då driver jag egen restaurang. Grill. Amerikanskt stuk. Jag har hela konceptet klart. Och så kör jag en jänkare värd 150 000.

Ja, det var berättelsen om Mats Andersson, raggare, arbetslös, ovillig att flytta och fram till nu ett personnummer i kronofogdens statistik.

Och när man har pratat med honom känns det hoppfullt snarare än miserabelt.

Statistiken är för övrigt inte så alarmerande som det först lät. Jag kontaktar kronofogden och det finns 313 individer som hotas av utmätning i Töreboda. Det är naturligtvis illa. Men det är inte den omfattande katastrof som debatten gett sken av. Det är 3,5 procent av befolkningen.

Vad är det bästa och sämsta med din kommun?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16402557.ab

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article16402589.ab