Efter att alla texter lämnats – två stycken – finns det bara en sak att göra.

Ställa sig backstage.

Pratade lite kort med Jeppson, denna älskvärde man. Han var alldeles rörd efter repetitionerna med Dala Sinfoniettan.

The Ark avslutar torsdagen på Peace And Love. I sex låtar uppträder de med en symfoniorkester. Däribland ”Calleth U, cometh I”. Kan bli nåt. Låten har alla chanser att bli ”larger than God”.

Men framför allt träffade jag Biffen. Tut-Bjurre. Borlänges Duke of Earl. Dalarnas största afro på 90-talet. Per Bjurman.

NHL-experten var på ett strålande humör. Vi dryftade bland annat Svenske Kocken i ”Mupparna”. Muppar är trots allt vårt gemensamma intresse.

Bjurman lämnade området tidigt med orden:

– Mamma går inte och lägger sig förrän jag kommer hem.

Efterfest?

Jo, jag och Håkan Steen och Jocke ”Herr Kärv” Persson och Chris ”Kreddpajsaren” Röstlund satt på mitt rum och smuttade lådvin och diskuterade Slipknot fram på småtimmarna. As you do.

Eller: i dag släpps andra numret av Aftonbladets magasin Hårdrock! Röstlund hade med sig ett ex som Håkan Steen bläddrade i med stort intresse medan han pratade om Accept. Accept var hans första stora konsert i livet. 1986, tror jag det var.

Jag intervjuade Slipknots basist Paul Gray 2004.

Han visade upp kanylärren på armarna och sa:

– Det ser äckligt ut. Vad fan höll jag på med?

Det var inte över. I fjol dog han av en överdos.

Sånt kan man också tänka på och prata om när solen går upp.

Nu fortsätter festen.