Det är märkligt – och underbart – hur livet kan fortsätta att överraska en.

I mitt liv har jag på allvar hållit på två fotbollslag, det svenska landslaget och Bara GIF.

Nu plötsligt, snart 33 år gammal, får jag fjärilar i magen när jag tänker på Hamburg den 12:e maj.

Fulham ska möta Atletico Madrid i Europa Leagues final och anledning som får det att febra i mig är ”lilleputt-Londonlagets” sannsaga och Kamelens succé.

Kamelen

 

 När jag var rätt färsk i den här branschen och Malmö FF höll på att vinna SM-guld 2004 stod jag med Stefan Alfelt och snackade med Roy Hodgson inför en match på den gamla Stadion i Malmö.

Hodgson såg sig omkring på arenan, log, skakade på huvudet och sa:

– På min tid slog vi Inter, spelade riktigt bra fotboll och hade 4 000 åskådare. Nu kommer över 20 000 och tittar på skitfotboll. Det är fantastiskt.

Sedan den stunden gillar jag Roy Hodgson.

Och jag håller stenhårt på Fulham i Hamburg den 12:e maj,