Har vi varit lite för optimistiska, lurat oss själva och byggt upp orimliga förväntningar?

Jag börjar nästan tro det.

I veckor har jag strosat runt och inbillat mig att Sverige har en alldeles lysande möjlighet att slå Holland nere i Amsterdam i morgon och därmed ta ett jättekliv närmare det där EM-slutspelet i Krakow och dess förorter.

Varför det?

Jag har byggt min lilla tes på att det holländska laget är skadeskjutet, lite oroligt efter de Jong-petningen, möjligen lite dåsigt efter VM-febern och VM-finalen, oinspirerat och slitet efter matchen mot och resan till Moldavien.

Det lät klokt. Lät. Imperfekt. De senaste veckorna har jag lärt mig att göra en faktakoll för att se hur saker och ting ligger till, i stället för att spekulera, grubbla och linda in sig i dumma tankefällor som gör att man tror på saker som inte stämmer så bra överens med verkligheten vi lever i.

Så vi gör väl en faktakoll då.

Är Holland skadeskjutet? Check!
Är det oroligt i lägret? Nix.
Lider holländarna av VM-baksmälla? Verkar inte så.
Ser de oinspirerade ut? Nix.
Slitet då? Nix.

Om vi dessutom ställer upp spelarna på respektive position mot varandra (utifrån de startelvor vi tror på) och jämför, mäter, väger och väljer ut den bättre spelaren – vad händer då?

Jo…

MÅLVAKTER

Maarten Stekelenburg vs. Andreas Isaksson.

BACKLINJEN

Gregory van de Wiel vs. Mikael Lustig

John Heitinga vs. Daniel Majstorovic

Joris Mathijsen vs. Andreas Granqvist

Erik Pieters vs. Behrang Safari

MITTFÄLTARE

Dirk Kuyt vs. Sebastian Larsson

Mark van Bommel vs. Anders Svensson

Rafael van der Vaart vs. Pontus Wernbloom

Wesley Sneijder vs. Ola Toivonen

Ibrahim Afellay vs. Johan Elmander

ANFALLARE

Klaas-Jan Huntelaar vs. Zlatan Ibrahimovic

… vi landar i att Holland har bättre material än Sverige på inte mindre än nio av elva positioner. Ja, vi kanske till och med kan sträcka oss till åtta positioner (Isak och Stekelenburg är jämnt skägg) men 8-3 är lik förbaskat tydliga siffror. Och fakta. Svart på vitt.

Lägg därtill att Holland spelar hemma – där de inte har förlorat en tävlingslandskamp på tio år. Sju av elva spelare som nämns ovan startade dessutom VM-finalen mot Spanien. Ytterligare en (van der Vaart) hoppade in.

Helt plötsligt känns det här så mycket jävligare.
Vi ses på Sergels, om vi får med oss en pinne.

*****

Vi var ett gäng som gick ut och tog en öl i går, efter jobbet, och vi hann inte mer än att kliva över tröskeln till ett av Asterdams mindre glassiga ställen förrän tre grabbar i baren tittade upp och tog ton.

– Aaaaftooonblaaaaaadet, brölade trion i kör innan den minst nyktre i sällskapet pekade på mig och sa:

– Är det han som är Laul.

Det finns förstås förklaringar.

De kallas för coffee shops och ligger i vartenda gatuhörn i Amsterdam.

*****

Jag var på plats på Amsterdam ArenA för två år sedan – när Sverige träningsspelade och testade lite nytt blod mot Holland, efter en halvdan inledning på VM-kvalet.

Holland vann med 3-1. Kim Källström tröstmålade för Sverige som startade med:

Andreas Isaksson – Mikael Nilsson, Daniel Majstorovic, Petter Hansson, Behrang Safari – Christian Wilhelmsson, Daniel Andersson, Rasmus Lindgren, Samuel Holmén – Marcus Berg, Henrik Larsson.

Granqvist, Seb Larsson, Källström, Viktor Elm, Rosenberg och någon som hette Stoor, hoppade in.

Men det jag framförallt minns från den matchen var:

Att Källström hoppades på regn?

Nej, att Sverige såg grymma ut, i det mörkblå landslagsstället.

Vem har bestämt att det (och det gäller majoriteten av våra landslag) nästan alltid, i så stor utsträckning det går, ska representera sitt land i gult? Är det en regel? Finns det en lag?

Om inte – byt till blått.
Det är ju så mycket snyggare.

/ Leifby