– Skämmes tamejfan, som Robinson-Erold sa.

Men Cristiano Ronaldo skäms inte. Han är inte den typen. Han kan hålla på och låtsas och apa sig inför ögonen på miljontals tv-tittare för att sekunden senare resa sig upp, borsta av sig, räta på ryggen och springa iväg, utan vidare. Det kanske funkar så, om man har miljontals kronor på banken och en självbild som får självaste Diego Armando Maradona att framstå som en nedtryckt, osäker och identitetssökande fjortis.

I min värld är Ronaldo bara patetisk och han kommer aldrig att vinna min respekt, så länge han fabulerar, överdriver och luras i den här utsträckningen.

En eller två gånger må vara hänt – men det här är någonting annat.

Sportbladets chefer har satt igång både Jennifer Wegerup (Milano) och Johanna Frändén (Barcelona) på att jaga ”uppföljningar” på filmningen i de sydeuropeiska publikationerna. Jag tror att de går bet på det. Filmningar är en del av spelet där, och lika märkvärdigt för spanjorer och italienare som insparkar är för oss nordbor.

Jag tror inte att jag sticker ut hakan speciellt långt när jag påstår att Cristiano Ronaldo är den störste teaterapan på Den Stora Fotbollsscenen just nu, även om Nani, Drogba, Gilardino och Deco är där och nosar.

Det finns ”några” exempel att välja på men gårdagens ”copycat” på San Siro var direkt stötande.

*****

*****

Nä, fotbollen skulle må bra av fler spelare med Paolo Di Canios attityd och inställning. Minus fascism-fascinationen då.

*****

Och vem fan hade vågat bete sig som Cristiano Ronaldo – om Vinnie Jones fortfarande var i farten.

/ Leifby