Alltså.

Jag måste berätta.

Jag har pratat med Christer Ulfbåge i dag. Först pratade vi i 19 sekunder. Sedan svor Ulfbåge som en rörmokare eftersom han stod utomhus i kylan. Han bad mig ringa upp 20 minuter senare i stället. När vi återigen hade uppträttat kontakt, 22 minuter senare, pratade vi Sportspegeln-minnen (han bjöd på en bra Gunde Svan-story), Tour de Ski och lite skidskytte. När jag frågade vad han trodde om kvällens tävling och om möjligheterna för ”Fakk” (Jakov Fak, kroatisk skidskytt som uttalar sitt namn så) slängde han på luren. 

Nä, det gjorde han inte.
För det gjorde jag inte.

Christer berättade i stället historien bakom sitt smeknamn – ”Linford Christer”.

Ni som har hängt med ett tag kommer kanske ihåg att Ulfbåge ofta hade jävligt brått hem efter Sportnytt-sändningarna. Speciellt på fredagskvällarna.

Slutvinjetten han knappt kablas ut innan han var puts väck.

Plötsligt var han bara borta.
Nästan som Fantomen.
Eller Jan Guillou.

Okej, ni ska få gissa och här är några ledtrådar på vägen.

Så, på tio poäng – vart var Ulfbåge på väg?

1. Agne Jälevik hade bjudit in på en ”stadig”.
x. Alt1 + Agne hade även bandat jaktstarten från Pokljuka.
2. Hem. Han hade ju slutat för fasen.

Där är betänketiden slut och jag låter Ulfbåge berätta själv.

– Jag kommer ihåg att det var många som undrade varför jag hade så bråttom ibland. Ett tag lät vi bilden ligga kvar, under slutvinjetten, men jag tänkte inte på det. När jag var klar så var jag klar och då gick jag. Jag ville väl gå hem när jag hade jobbat klart, som alla andra.

Guldspaden?
Nää, men inte ska väl jag… okej.
Skicka den till Aftonbladet, Arenav. 63, 105 18 STOCKHOLM.

/ Leifby