Jag tog en promenad ner förbi korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i dag, fortsatte upp till Adolf Fredriks kyrka och stannade till en stund vid Olof Palmes grav. Gravstenen, med Palmes signatur, kommer från Fårö. Palme brukade tillbringa sin semester där. När han dök upp i ”Gäst hos Hagge” en gång i tiden och fick frågan om han kom direkt från sin semester på Gotland svarade han ungefär:

”På Fårö säger man Gotland om Gotland och Fårö om Fårö”.

Även om jag inte minns speciellt mycket om hur Palme var som politiker eller person så tycker jag mycket om honom. Jag kan ärligt talat säga att jag saknar honom.

Minnesbilderna från mordutredningen är betydligt skarpare. Hans Holmér höll mystiska presskonfereser, viftade med fantombilder och Magnum-revolvrar. Tomas Bresky och Lars Borgnäs gjorde spännande granskningar och var behårda när de pressade Palme-utredarna i sina utfrågningar i Norra Magasinet och Striptease.

I dag granskas det ingenting.

De flesta medierna uppmärksammade årsdagen förstås. Tidigare i veckan lanserade Leif GW Persson en mordteori i ”Veckans brott”, Expressen körde i en artikelserie över tre dagar och i dag hakade övrig media på med bildspel, minnesextra, konspirationsteorier och debattartiklar.

Men vad hände med den raka, enkla Palme-dokumentären? Den som berättar vem han var, om politiken han brann för, sättet han uttryckte sig på, varför folk avskydde honom, hur Sverige var på den tiden, vad som hände den där natten på Sveavägen, hur utredningen havererade och vad vi ska förvänta oss nu?

Jag betalar 2000 spänn om året i tv-licens och jag anser, tamejfan… TAMEJFAN… att det är min medborgliga rätt att få en välgjord och initierad dokumentär, utan reklamavbrott, gjort på material från SVT:s guldgruva till arkiv, som berättar historien om vår störste politiker någonsin, hur Sverige förändras för all framtid den där natten för 25 år sedan och hur förbannat klantigt polisen arbetade och har arbetat sedan dess.

När kommer den, SVT?

Medan vi väntar på att ni ska få tummarna ur lyssnar vi på P3 Dokumentär och kollar på youtube för att inte glömma det som aldrig får glömmas. Och om vi får vänta förgävas så lovar jag att säga upp min tv-licens snabbare än ni kan säga ”Melodifestivalstrams”.

*****

Okej, jag ska ge Lisbet-dokumentären en chans.

/ Leifby